Aftonbladet – 8 januari 1857, sida 1

ligt skratt,att den sköna vältalerskan kom af sig. Hon rodnade ända upp till tinningarne. Harry, skäms då! Du har då inte det minsta respekt! Ack miss Nina, på mina knän ber jag om förlåtelsel, sade han, alltjemt skrattande; xmen isanning, ni måste ursäkta mig. Jag kan ju ej annat än vara glad åt att höra talas om er hushållsaktighet, miss Nina. Nå väl, Harry, titta efter iräkningarne och se — har jag kanske inte sprättat sönder alla mina sidenklädningar och litit färga dem, bara för sparsamhets skull? Der kan du se färgarens räkning; och madame Catern sade mig att hon alltid väntade sig att få vända mina klädningar minst två gånger. Ah, jag försäkrar, jag har varit rysligt sparsam I Jag bar hört sögas, ätt det ibland kostar mera att vända gamla klädningar än att köpa nya, miss Nina. Åh prat, Harry! Hur skulle du kurina förstå dig på sådana der flicksaker? Men en sak skall jag berätta dig att jag köpt, och det är ett guldur åt dig. Se här är detr, (vårdslöst kastande till honom ett fodral); och der är en sidenklädning -till din hustru (kas stande till honom ett paket). När allt kommer omkring har jag ändå vett nog, för att inse hvad du är för en präktig karl, Harry. Jag kundeinte gå på så som jag gör, minsann, om inte du bråkade din fattiga hjerrta på tusen sätt, för att hålla ihop allting å mig här hemma. En svärm af stridiga rörelser sågs afteckna sig på den unge mannens ansigte, likt molnens skuggor på fältet, medan han tigande öppnsde paketerna. Hans hand darrade och hans läppar skälfde, men han sade ejett ord. Tycker du inte om det, Harry. Och jag som tänkte det -skulle-glädjacdigl, Miss Nina, ni är alldelesför: ged.