Aftonbladet – 8 januari 1857, sida 1

fruar eller systrar skulle läsa några dumma böcker för allt i verlden. De ville alla ha oss hvita som snöflingor, och allt det der. Och de togo på sig en hög min och förklarade, att de ej skulle vilja gifta sig med den och den, till dess jag slutligen neg för dem och sade: Mina herrar, vi damer äro er oändligt förbundna; men vi ämna icke heller gifta oss med dem, som läsa dumma böcker. Ni kunnen väl förstå att snöflingor ej kunna älskå sot! Nu menade jag i sjelfva verket ingenting annat än att qväsa de der egenkära narrarne litet och försvara mitt eget kön, Men Clayton, han tog det på allvar. Han rodnade, och han bleknade, och var med ett ord så ond, som han gerna kuade bli. Nå väl, osämjan rasade i omkring tre dagar. Dåkan du väl förstå, hade jag honotn slutligen att e med sig och bekänna att han hade orätt, ch det tycker jag än i denna stund. Hvad säger du Harry? Tycker du kanske inte, att karlarne borde i alls afseendea vara lika goda som vi ? Miss Nina, jag trodde ni skulle vara rädd att yttra er så bestämdt. Kanske skulle jag vara det, om jag fråa för två styfver efter någon endaaf dem. en det fins ingen af hela sällskapetsom jag vill ge så mycket som så för! I det ssmma kastade hon upp en svärm nötskal i luften. Ja, men miss Nina, en vacker dag måste ni ändå gifta er med någor. Ni behöfver någon, som far vård om egendomen och egon ten., Ah, liter det på det sättet? Du har tröttnat på att föra räikningarne, då jag öder upp penningarne. Har du, Harry? Nå nå, det är icke att undra på. Hvad jag beklagar j alla, som skola föra räkningar! Säg, är det icke förskräckligt odrägligt, Harry! De der fruktansvärda böckerna! Vet du; ma