sväng och utropade: Ack vet du, vi fliekor hafva hållit på att lära oss cachuchan, och jag har skaffat mig ett par kastanietter! Låt mig se, hvar kan jag ha dem?, Och härmed började hon vända upp och ned på en kappsäck, hvarur kom flygande en meteorisk. skur af armband, billetsdoux, franska språkläror och ritpennor, uppblandad med namnam af åtskilliga sorter och alla andra etceteras af en skolflickas dyrbarheter. Nå sannerligen har jag icke räkningarne der, som du frågade efter. Se der, tag dem!s Och hon kastade till den unge mannen en pappersbunt. Nå, så passa på, se här! Tag i ij flykten I Miss Nina, det här ser inte ut som -räkningar. Ah, bevara mig! då är det väl käörleksbrefven. Räkningarne äro väl någon annanstans. Och de små händerna gräfde ifrigt bland massan af de inpackade sakerna och kommo den brokiga samlingen att flyga ialla riktningar kring golfvet.. Ahk! Nu mins jag! jag stoppade dem i den bär bonbonieren. Akta ditt hufvud, Harry ! Öch med dessa ord flög det förgylda kastvapnet ur hennes illa hand, men öppnade sig på vägen och öfverhöljde Harry med en skur af -hopskrynklade papperslappar. Nu bar du fått dem allihop, utom en, och den bade jag till papiljott i går afton. — Åb, se inteåså bögtidlig ut för det! Så gömde ändå lapparne — se här äro de. Och nu, Harry, kan du då aldrig mer komma och säga, att jag icke tar vara på mina räkningar. Du vet Ju, hur noga jag bar varit, och hur mycke svär jag baff. Men; se der — der är ett bref, som Clayton: skref! till. mig, en gång då vi varit i gräl, Det är) just ett profstycke på menniskan! ji Bästa miss Nina, tala om hur det gick till, sade den unge mannen, medan han, med blic