Aftonbladet – 7 januari 1857, sida 3

.— Ny Indigoväxt, acklimatiserad i Algier och södra Frankrike. Denna nyhet i jordkulturen synes blifva af vigt med hänseende till det framtida priset på ett af de dyraste och mest använda färgåmnen. Växtens bötaniska namn är Eupatorium tintorium; den är inhemsk i Brasilien och blef af Guillemain och Houlet för många år sedan förd till Paris. Då Houlet uppgaf, att brasilianarne deraf bereda en vacker blå färg, skickade man plantor till centralträdskolan i Algeriet, med anmodan att insända det alster man möjligen kunde erhålla deraf. Man i flera år förblef den svag, och begynte först trifvas sedan man hade utplanterat den på fria fältet. Den år numera fullkomligt hemmastadd både i Algeriet och södra Frankrike, och man har genom försök i större omfång utrönt, att 500 vigter blad lemna 1 vigt utmärkt indigo. Men Eupatorium tinctorium eger framför alla andra indigoväxter, med undantag allenast af den i Koromandel vildväxande Wightia tinctoria, det företrädet, att vara mångårig och ändå lemna lika mycket om ej mera indigo än de öfriga, hvilka i norra Afrika och södra Frankrike blott äro ettåriga och således fordra oupphörligt förnyade plöjningsoch planteringskostnader. Eupatorium tincetorium har trädstam, är en högvärt buske om 4 till 5 metrers (10 till 13!), fots) höjd, och har redan visat sig kunna utan omplantering skördas, likt mullbärsträdet, i 12 till 15 år, och slår efter hvarje skörd ut ny, kraftiga skott. Den bär strålblommor, och tillbör i botaniskt hänseende 1:sta klassen (Gemin flora) samt 1:sta familjen (Composite) och är inom dennas den förnämsta representanten af sitt slägte (Kupaloriacee). — Då man i Algier stundom har ganska skarp, om än kortvarig köld, så kan denna växt möjigen vänjas vid ännu nordligare iuftstreck. — Bet Persiska Insektspulvrets berednin; och verkningssätt. Detta ae bar hictills förskrifvits ifrån Ryssland, der det beredes för handeln; omkring 20 byar i nejden af Alexznåropol ega stora odlingsfält för den växt, hvaraf det hämtas, den så kallade Persiska Kamillblomman, hvilken iknar den hos oss allmänt förekommande Prestkragen (Chrysanthemum Levcanthemum) med den skilnad, att hvad som på denna är hvitt är på len Persiska Kamillblommana rToserrödt eller hvfärsadt — det ges nemiigen två olika varieteter af växten (Pyretkrum roseum och Pyrethrwa carneum). Blommorna slå ut i Juni och afplöckas då, torkas i