rr — BREF TILLETANT ULRIKA. SVAR PÅ HENNES BREF I SVENSKA TIDNINGEN TILL DE BEGGE KORRESPONDENTERNE ERNST LUDVIG OCH LARS JOHAN. Min nådiga tant Ulrika! Å När jag för första: gången läste tants förslag till direktion för tants stora, på statens bekostnad stiffade helpetision i lusieller luftslöttet strax utanför: Stockholoi, kände jag mig verkligen; i likhet med: en högt uppsatt talare vid slutexamen i em viss skola, till den grad rörd, att jag fann inga. ord för att uttrycka mina känslor.Skulle jag ej också vara det, då jag -ser tant utvälja mig; pojkeny att deltaga i. ett företag; på hvilket min nådiga tänt trycker allvarets prägel. genom att deri inblanda sådäna män, som doktor Cederschöld och pastor Rothlieb. Jeg fattar således pennan till följd af dena dubbla skyldigheten att önska min nådiga tant ett godt nytt år dch-att uttrycka min tacksarohet för det bevis af aktving, med hvilket tant täkts hedra mig; och för bvilket jag är långt ifrån otacksam. Om det tillåtes mig att ännu en gångstannä vid ett något utnött ämne, så måste. det väl förändra mig, att en person med min ämabla tant Ulrikas fina urskiljning och litterära bildning ändå alldeles på samma sitt, som många tanklösa kritici, uppfattar Hertha, såsom ett eXxcentriskt, opraktiskt fantasifoster, utan att göra sig reda för att hon, till en viss grad, borde vara det) för att klart åskådliggöra den osäkra och ofta falska riktning de ädlaste ansiag kunna taga under inflytandet åf ett onaturligt tvång och den uppfostran, utan högre -mål än den tanklösa sa!Ongsdockans eller den triviala hushållsmensäakans, hvilken måste reta en stolt och ädel