menskligheten i blod och tårar, för sin egen lumpna ärelystnads skull, och att baktöm de flesta af ära, vältalighet och fosterlandskärlek glänsande proklamationer dölja sig de ömkligaste drifkrafter och sjelfförgudningens och egoismens princip. Och dessa män. som brutit nya banor för konst och vetenskap, snillets dagakarlar; intelligensens furstar (af hvilka man Kar rätt att fördra ett högre ansvar, till följd af deras högre öålvor). huri många af dem ha verkligt gagnat menskli pm heten? Huru många blånd dem ha ej jort snillets gudagåfva -till en förtärand ? dl, stället för en ledande fyrbå yn . e fyrbåk, och den högre lifsluft de voro kallade att låta menskligheten andas har kanske genom dem blifvit unsekler förpestad. Deremot hafva många obemärkta män och qvinnor, hvilka, så inom den katolska som den protestantiska verlden, stiftat välgörande och gagnande inrättningar, offrat krafter, förmögenhet och lif.;för nödstälda likar, utan tvifvel uträttat ojemförligt mera för menskligheten än t.ex. Karl XII genom sina väldiga bragder och Voltaire genom sitt sekularsnille, Härförarn ensam vinner icke slaget, De djupa leder vinna det åt honom, säger Tegner; men jag ville åberopa en högre auktoritet, och min tant kan ej varar en förfäktare af sedlig kraft och kristlig ödmjukhet utan att känna pliktens och samvetets röst. Tant måste känna, att dessa båda mana så väl qvinna som man att lefva för menskligheten, då det ej kan vara min nådiga tant obekant, att denna befallning ligger i kristendomens andra, med det första innerligt förenade bud: älska din nästa såsom dig sjelfp. Här vore stället att säga ett od om tants pbevis ur paradiset, om qvinnans underdånighet, hvilken väl ej bör förstås såsom en