fyllighet och volym, som väl alltid, och äfven här, äro af stor inverkan. Dessa röstens egenskaper, i förening med mll Michals för dylika karakterers framställning mindre böjda konstnärslynne, gjorde, att det bittra hatet och hämden förlorade något af sin skärpa och att Nattens drottning framstod i en mildare dager än förr. Om för öfrigt icke alla de djerfva och vilda passagerna framstodo i fullkomlig renhet, torde sådant vara mera att tillskrifva en första gångens oro än någon egentligen bristande förmåga. I öfrigt gick operan synnerligen väl. Hr Strandberg, som vi knappast på länge hört så lyckligt disponerad, vann ett lika rättvist som enhälligt b fall för sitt vackra utförande af Taminos makslösa aria i första akten: Ack: stetta är en engels bilds. -Äfven, mll Andree gaf Paminas rol med måhända ännu mera innerlighet och värma än förr och om hon än icke är fullt vuxen den stora arian i tredje akten, så var hennes sång dock alltjemt vacker och vittnande om -en ren musiKkalisk smak, såsom bevis hvarpå mll Andråes föredrag af duetten .med Papageno i andra akten icke torde böra nämnas i sista rummet. Emot hr Sandströms, hvad sången i öfrigt beträffar, förtjenstfulla utförande af Papageno, hafva vi deremot, hvad nämde duett vidkommer, att anmärka, det han, i stället för att här något moderera sin goda röst; låter den klinga-ut i sin fulla-styrka, hvarigenom icke blott: det harmoniska intrycket af vexelsången störes, utan ock den skära; luftiga poesi försvinner, hvarmed Mozart här så oefterhärmligt skönt skildrat en nyväckt kärleks känslor, dess lifvande och lindrande verkan under sorgens och motgångens dagar. Fru Strandberg är en förträfflig Papagena. Hennes sång är lika ren som hennes spel är friskt och lifligt. — Vi ha förut omnämt, att den unga svenska pianisten mamsell Hilda Thegerström, söm för sin musikaliska uppfostran bar att tacka hr Franz Berwald och som före sin afresa till utlandet äfven här lät höra sig med föycket bifall, i slutet af sistlidet år gifvit en konsert i. Liibeck. Efter Liibeckertidningen Volksbotex meddela vi följande omdöme om denna konsert: : Mamsell Thegerströms konsert var oaktadt det färskräckligt föla vädret talrikt besökt, öch publikens förhoppningar, en följd. af förutgångna notiser rörsöde denna konstöäriona, blefvo i alla hänseenden tillfredsstälda. Vi vilja icke dermed säga, att mamsell T. redan nu besitter den högsta grad af virtuositet, eller kan räknas ibland våra piancheroer . . . ty att en högre fulländning ännu är möjlig måste af opartiska konstkännare medgifvas och sättes visst icke heller i tvifvel af den unga, anspråkslösa piauvisten., : Det är hufvudsakligen kraften uti -behandlingen af instrumentet som mamsell Thögerstöm ännu icke besitter i tillräcklig grad; och hvilken vid så unga år heller icke kan begäras —men hon eger de hufvudsakligaste vilkoren för ett framtida konstnärskap, så t. ex. uppfattningsförmåga af kompositionen, känsla och-eld i föredraget, elegant anslag och en särdeles betydande teknisk färdighet — egenskaper, hvilka lemna öfvertygande bevis på att Dreyschocks förutseende angående mamsell Thågerströms framtida artistiska ståndpunkt torde gå i fullbordan. Konserten börjades med. Hummels sköna trio iE dur för piano, violin-.och cello. Denna trio, de flesta pianisters älsklingsstycke, blef af konsertgifverskan, hrr Pape och Wiesener utmärkt föredragen; i synnerhet lyckades till publikens fullkomliga belåtenHet den sista satsen, der allt beror på att icke någon af dess många fina nyanser går förlorad. Programmets tredje nummer bestod af trenne kompositioner för piano solo, .nemligen: Ein Lied ohne Worte af Mendelsohn; en etude la naivet och en capriccios — de båda sista styckena af konsertgifverskan komponerade. I den första pjesen var det den känslofula exekutionen, och i de båda senare den tekniska fårdigheten, sommed full: rätt gjorde sig gällande. Då uti dessa sistnämda stycken hufvudändamålet syntes vara att framhålla mekaniska svårigheter, får man också ej; hvad sjelfva kompositionen beträffar, bedöma dem efter en högre konståsigt; dessa musikstycken äro emellertid ganska täcka, (niedlich) också icke originella, emedan de allt för tytigt påminna om dylika af andra pianovirtuoser k rade bravourstycken. Alldeles förträffligt och i fivar j hänseende tillfredsställande var utförändet af komsertens sista nummer, Beethovens störa sonata appassionata. Det gedigna och riktiga föredraget af denna evigt sköna sonat är enligt vår åsigt det bästa heviset för konsertgifverskans artistiska snille. Då för kort tid sedan en pianist lät här höra sig med en sonat af Beethoven, hvilken, oaktadt den utfördes med stor färdighet, dock lemnade publiken alldeles kall, yttrade någon: dylika kompositioner måste icke allenast spelas med fingrarne, utan äfven med hufvud och hjerta. Huru sant är ej detta yttrande! Ett sådant föredrag med hufvud ochhjerta är genast vid de första tonernas-anslående att igenfinna hos mamsell Thegerström, hvarföre också utförandet af ifrågavarande sonat rönte den mest lysande framgång. — Vi anse oss böra fästa deras uppmärksamhet. som önska närmare fölia da fineka