dande tåg af mammor och tanter i panascher, och af döttrar och.migcer med kolossäla sammetsrosetteri nacken skulle; utan all oblyghet samlas; ja till och med inte klappa på dörrarne till lärosalarne och bedja om att få dem öppnade, men kanske storma dem? Sådan är, raillerie å part; i smått som stort, personlighetens och idernas8 rakt, och att lorence Nightingale, biträdd af många andra qvinnor, kunnat uträtta det hon gjort, är på fullt allvar ett svar på alla toma: fraser om blyghet och fjesk, likasom den hyilning det stolta England hemburit sin ädla dotter, vittnar om ätt samtiden erkänner qvinäns fulla rätt, ja hennes plikt att lefva för mönskligheten. å Tillåt mig, nådiga tant Ulrika, att med anledning bäraf betrakta tants utlåtande, att: Sekularsnillena lefva för menskligheten, det är deras fält och ingen annans. Min ärade tant, är intehela den frasen en aldrig så liten inkonseqvens, för att ej säga ett Misstag, af utt frunitinimer medså kristliga åsigter, och som så strängt fördömer -en romanhjeltinnas ungdomliga svärmerier, med anledning af vår första moders bevekelsegrunder; då hon smakade det olycksbringande äpplet, hvilka tat kallar hädiska m. m. Inför en så obeveklig domarinna törs visst tantsödmjuke tjenare ej tillstå, att han ofta ansett det vida underligare, att Adam af pura gurmandisen (cn arfsynd hos oss, stackars karlar) tog äpplet och åt. Deremot torde min goda tant vara god och ur verkligt kristlig synpunkt öfvertänka sina egna ord -om sekularsnillena, och huru de i allmänhet lefvat för menskligh -ten,. Läs historien, ej blott ur synpunkt: n af en oskyldig barnaro, men betrakta den med ett kritiskt öga, och min nådiga tant skall snart finna, att en stor däl af dessa s-kularsnillen icke aktat för rof att dränka