yttre kan läsa stäföpeln af deras intresselösa lif? Min goda tant må väl aldrig förmoda, att jag icke lika högt som tant sjelf uppskattar den handling af ädel menniskokärlek, kvilken de två unga qvinnor tant åberöpar, bevisade en kolerasjuk gubbe för några år sedan? Tvärtom; skall jag vara helt uppriktig, så hade jag, till följd af en hop underliga funderingar, som nog min skärpsinniga tant gissar till, redan tillsagt Olleatt smörja gula kaleschen, dragit fram kappsäckarne och beredt mig på en resa till Stockkolm, för att låta presentera mig i huset och göra dessa unga. flickors bekantskap, då jag fick veta, att det i visst afseende vore för sent. Lilla, söta, goda tant; för att uttrycka mig på fruntimmersvis, blif icke ond, om jag nu blir impertinent; men är inte min goda tant en smula prude, som man påstår att äldre ogifta fruntimmer blifva det ibland, när tant kallar det för oblygt, af Hertha att sköta Yngves sårade knä, hvilket bestämdt aldrig glir läkt, när det beständigt vidrörs af alla recensenter? Det är visst länge sen tant läste boken, och med åren försvagas minnet, annars skulle tant ej Kalla det inblandning och fjesk att hörsamma en aktäd läkares kallelse till biträde, och att doktor: Hederman var en sådan, oaktadt alla.sina egenhbeter, det har ej en gång Ernst Ludvig satt 1 fråga. Antag, min nådiga tant, att vi skulle, som teaterförfattarrnie säga, lokalisera saken och föreställa oss, att någon af Stockholms utmärkta läkare, desse den stora verldenis biktfäder, en ryktbar professor till exempel — tordes jag sätta ut hans namn, vore min gats obestridlig -— skuile säga till hufvudstadens fruntimmer: Kommen och blifven mina amanuenser,; tror inte tant, att ett vördnadsbju