— Efter Svenska Tidningen meddela vi af öfverste Hazelii: åminnelsetal vid presidenten vy. Hartmansdorffs begrafning, den senare hälften, som innehåller en allmännare karakteristik åf den saflidne: I en högtidlig stund, under sina yngre år i Stralsund, lofvade han inför Gud -att. endast lefva för Sverges tjenst, att för den offra alla sina krafter, ja sitt lif, om så fordrades:-vi vittna i dag, att han har hållit sitt ord. Dröjom några ögonblick vid hans stoft, för att kasta en blick på grunddragen af hans tro och hans lynne. Tron på en Gud, som styrer allt efter sitt råd, men tillåter det onda, såsom medel för frihetens val, var för honom det-starka: band; som qvarhåller menniskan på det rättas. väg, lyfter. öfver motgångar och hugsvalar i olyckan. De gudomliga sanningarne ville han ej bringa till föremål--förde-olärdas tvifvel; för deras, -som uppbära mensklighetens öden, och-hvilka på sin trobygga sitt hus -samt sin tillflykt i lifvets alla: skiften. De djupa undersökningar,:som med tankens kraft befästa hvad hjertat känner, vore icke fattliga, trodde han, för mängden, som skulle sjunka under öfvergången af detta vida haf. Att rubba deras tro vär för homom ett vanvett. Hans egen djupa gudsfruktan var dold för mängden, men ej för dem, honom kände. j För samvetets röst, Guds egen stämma i oss, hade han ett fint och öfvadt öra. Sedernas renhet var för honom själens förädling och lyftning, samt samhällets inre styrka; föredöme af -denna sin tro gaf han genom egen, alltifrån ungdomen ofläckad vandel. Hans oegennytta var genom sin noggranhet föremål för vedersakares skämt, aldrig för deras tvifvel. Hans höga tanke var, att den enskilte borde hafva det allmänna bästa till syfte, och att ju mera man detta hade, desto mera vore man värd, desto mera lyftades man öfver sina likar. Att lefva för sig sjelf var för honom. att. lefva för ingen. och. för intet. Lättjan och -håglösheten i hvarje stånd ansåg han för mera än ett fel, för ett brott mot naturens ordning. För honom sjelf var arbetet ett själens behof och mödan sin egen vederqvickelse. Stunderna räckte derföre till för allt och för alla, för de stora värfven, -så -väl som för de.små -bestyren, -för fädernes-: landets öden och för vänners rådhjelp. Härmed sammanhängde ett. gladt och ganska godt lynne, hvilket, i. förening med hans insigter och förmågan att meddela dem, gjorde honom, isynnerhet under de lättare åren, till gen angenåmaste, mest värderade sällskapsman. Blott den. late, tyckte han, kunde vara vid dåligt lynne. -Egande i. hög grad sjelfbeherrskningens vana, uppöfvad af stark grundsats, ansågs han vanligen för kall-och sträf. Det var. endast ytan. Verlden ser ofta blott den eld, som sprakar, icke den, som lugnt brinner: Han. var i .hög.grad deltagande, : icke med sötkänslighet, .men med sann värma. . I vänskap var-han trofast och hade ett verkligt behof af att. älska; ja, hvad icke skall lätt tros, — han satte -ett stort värde på. det allmänna omdömet, och bland hans ungdomsreglor var att beflita sig om ett godt allmänt rykte, emedan elaka tankar voro svåra attsur allmänheten utplåna. Det var denna djupa aktning för det moraliska omdömet och sjelfmedvetaridet att förtjena det, som gåfvo honom styrka att till den grad, han gjorde, kunna trotsa det politiska omdömet, då han ansåg det vara förvilladt, saimt-att någon -gång föredraga dubbelsåren af vänner och fiender. Mången skall ej heller tro, att denne endast såsom sträf kände -man :hademycket sinne för naturskönhet, för konstsamlingarj-för blommor; för. fågelsång och folksång, samt: i yngre åren för: lekar och dans. Sin sköna fosterbygd höll han kär; med oskyldigt barnasinne njöt Han af sällheten att besöka dess nejder och intogs då af naturförhållanden, som undföllo alla andra och som mången förvånades, att de kunde sysselsätta en af arbeten och tankar för det allmänna så upptagen ran. För sina anhöriga var han den huldrikaste far; den egna fadersglädjen var det enda hans hjerta saknade i ett hem, prydt af huslig trefnad och af dess krona: en älskvärd maka. Hans politiska trosbekänneise? — Han var djupt tillgifven detkonstitutionella regeringssättet. .;. Man har betviflat detta, men: hela,.hans. parlamentariska bana, de segrar ban på den vunnit, hans lynne; hans egenskaper, hans lifliga håg för debatten — allt antyder den parlamendtariske mannen. Skulle Kan ej älska en författning, för hvilken han sjelf var skapad? DOE Eg RNA OR SR ny fs