sedan de med likgiltighet betraktat frågan, öfvergå till ämnen, som röra deras enskilta intresse . eller nöje, upplyftande baltoilettsqvaller och kurtisämnen.. Orsaken till detta tycks mig vara, att de ungas själar ej hunnit så hårdt tillfrysa i verldens kalla luft. Nej, min goda tant, se dessa stigande lärkor, dessa naturfriska femtonåringar, när kurtisens fjärilar, med sina löjliga anspråk sänka sina glänsande vingar till. den lilla flickan, hvars: häpnande beundran tycks dem vara på förhand. gifven, se dem, när den till kropp och själ. förtorkade rougn. genom lorgnetten mättar sina blickar med deras ungdomliga gestalter och hedrar dem med en eller annan kompliment, som kanske deras mormor beundrat; eller när den grånade, osmaklige gubben, under faderlighetens mantel, nalkas dem med sjelfsvåldiga smekningar; och. jag frågar min goda tant, om ej det oförstälda gapskrattet, den pilsnabba, menande blicken, som ur det femtonåriga ögat uppsöker en förtrogen leksyster, äro bittrare satirer än någon penna nedskrifvit,. och ett bevis att ungdomens oförvillade känsla, om också ej dess utbildade förstånd, har fält en rättvis dom. Det fordras icke öfverlägsna själsgåfvor att fatta tingens rätta värde, att intresseras för allvarliga ämnen; det fordras natur. Det är naturligt att känna varmt för. allt, som rörer det menskliga fortskridandet, att beundra den fysiska verldens underbara sammansättning, att törtjusas af vältaligheten och skaldekonsten. Men efter-ett visst antal år, tillbringade i stora verldens: förströelser eller inom den trånga krets af idder, som i så många fall blifvit satt för qvinnans åsigter och tankar, blir lätt den själ, som ej är begåfvad med mer än vanlig kraft, kall för högre ämnen, Tycker inte också tant, att på baler och stöällen, der man kan studera olika personers ut