Aftonbladet – 7 januari 1857, sida 1

MM mmJM OM fråga er — är det rätt att på detta sätt leka med deras känslor?s Hvarförvieke? Är inte allt tillåtet i krig? Leka de ej med våra känslor mycket oftare än vi med deras, och sitta der så stolta i sina ruth och röka cigarr och tala om oss med en ton, som behöfde de bara räcka ut ett finger och säga kom bit, för att få hvilken af oss som helst? Jag säger dig, det är lust och glädje att litet stämma ned de höga herrarnes ton ibland. Så till exempel, den här borribla George Emmons: höll han icke på hela vintern kanske och kurtiserade Mary Stephens, och fick alla menniskor att skratta åt henne? Det var så påtagligt att hon älskade honom, ser du; hon kunde ej hindra sig från att visa det, stackars liten! Och då började gunstig herrn jemka på sina löskragar och låta påskina, att han ännu ej besinnat sig på om han skulle taga henne, och mera sådant der. Nåväl, nu bar äfven jag beslutat mig för att ej taga honom och så blir stackars Mary -hämnad. Hvad den gamle ungkarlen, han med de fina skjortvecken beträffar — så kan han aldrig blisårad, ser du; ty hans hjerta har blifvit så slätstruket och finpoleradt och stärkt som någonsin hans sjortveck, af att ständigt falla i förtjusning och falla ut: igen. Han har nu fått korgen af tre flickor, och ändå knarra hans skor lika muntert, och han är just lika lustig och glad som förut. Ser du, han har inte alltid varit så rik. Han har nyligen ärft en ståtlig förmögenhet; så, tar jag ej honom stackars karl, så finnes det godt om andra, som skola vara lada att få honom. Godt! men den der andre då?n Huru, mylord Stolter? Åh, han beböfver ödmjukas! — det skulle ej det ringaste skada ronom. att bli litet grand qväst. Han är lessutom god, och sorgen förädlar alltid gola menniskor. Sannerligen tror jag icke att ag blifvit dem alla gifven till ett bättringsnedel. Miss Nina! Tänk om alla tre komme hit å en gång — eller bara tvål (Forts.)