Aftonbladet – 7 januari 1857, sida 1

inte vill kurtisera flickorna, så kurtisera. alla flickorna nådig hefrn--det plägar så vara, som du vet. Och de tycka det ör en sådan heder att tilltvinga sig hans uppmärksamhet, bara, förstår du, för det han är så ohyggligt förståndig. Allt det der gjörde, som du väl begriper, att också jag skulle försöka min lycka med honom. :Som jag: emellertid ej ville kurtisera honom, ser du, så plågade jag honom, och skrattade åt honom, och retade honom till ett gudomligt raseri; och han hade några förargliga uttryck om mig, och då hade jag några ännu mycket förargligare om honom; och vi kommo i ett riktigt ordentligt gräl; då slog jag mig på den botfärdiga sidan, förstår du, och gled på det behagligaste ned åt ödmjukhetens dal — såsom vi snmå-troll ibländ göra — och det tog, må du tro, och bragte nådig herrn till mina fötter, innan han visste ordet af. Nå — emellertid kan jag aldrig begripa hvad som just då kom åt mig, men han talade med så mycket allvar och kraft, att han rent af fick mig att gråta — den afskyvärda menniskan! — och jag lofvade allting möjligt, förstår du, och sade inmer än jag ens kan fördraga att tänka på. .., Och korresponderar ni också med alla dessa älskare, miss Nina? Ja, är det inte lustigt? Deras bref kunna ej tala, som du vet; men tänk bara om de det kunde, hvad det skulle bli för ett väsen ! Postväskan när de råkades der? Miss Nina, jag tror ni har gifvit ert hjerta åt den siste. Åh, prat, Harry! Han har minsaun inte fått något hjerta I Jag frågar inte för två styfver. efter någon afsdem; allt hvad jag begär ör att få god tid på mig. Hvad kärlek och allt sådant der beträffar, så tror jag inte jag kunde älska någon af dem. Jag skulle leds ihjel med dem in:m sex veckor; jag har aldrig tyckt om någonting så länge 080 . Miss Nina, ni mäste förlåta mig, men jag san ej hindra mig från att ännu en gångl