Aftonbladet – 7 januari 1857, sida 1

vågigt ochlockigt, dänsande änhit och än dit — tycktes Hafva ett alldeles sgehdomligt, ystert, glädtig behag. De bruna ögonen glittrade likt. prismerna isen ljuskrona. ..Den lilla nyckfulla näsan, -som. tagit. den:;förbjudna, uppåt. sträfvande : riktningen, tycktes med! sjelfsvåldig frihet pocka på sin rättighet att följachvad, riktning den -fann. för godt; de glindrande. juvelsmyckena i hennes öron ochj den. svajande kransen af silfverax, som prydde den lilla: hatten: — allt tycktes fullt af ett skalkaktigt, odygdigt. lif. . Nå, hvad tycker du? sade en liflig, trotsig röst — just en sådan slags röst, som man väntat. sig. från en dylik liten varelse. Den unge. mannen, till hvilken frågan stäl) des, var en välklädd, gentlemanlik person af omkring trettiofem års ålder, med. mörk hy, svart hår och fulla djupblå ögon.: Det var någonting. egendomligt och markeradt i den! breda; och höga pannans bildning, likasom, i de välformade anletsåragen, som, tydde på! hufvud och förmåga; och de mörkblå ögonen! hade ett sådant djup, att. de.i första ögonblicket föreföllo svaria. Ansigtet, med dess; starkt i ögonen. fallande uttryck af omdömeskraft -och ; hederskänsla,, utvisade många spår af bekymmer och djupa tankar. . Han betraktade för ett: ögonblick den lilla. trotsiga elfvan med ett uttryck. af oblandad beundran och tillgifvenhet;. derpå öfverdrogs hans :ansigte af en. tung skugga, och han svarade tankspridd: i Ja, miss Nina, allt hvad ni bär blir vac-! kert; och hatten är i sanning förtjusande.s Jo,-jag skulle nästan tro. det; Harryl Jag var säker: om att du-skulle tänka så; ser. du, det är min egenid.:.Du skulle ha sett hur! den: sög .ut, då jog förut spårade upp den, i; madame de Blanches fönster. .iDen ver. alldeles: nedtryckt af en, lurfvig splym, och två. elter tre.de aldra fagligaste vandrosetter. Men jag lät. genast. taga bort alltsan mans och i! stället sätta dit de, här axen, som svaja, och glindra så vackert, som du ser. Det blef gu-! domligt. Också kan du väl tänka, att aldra