Aftonbladet – 5 januari 1857, sida 3

tiga an; enheter. Erinran att de anmärkta svå Tigheterna möjligen i kunde afhjelpas genomflef: stätsfåds tillsättning bemötte ef friherre med de invähdöibger, ätt det egentliga ändamålet med re geringsrattefi, eller komängens befrielse från delta gande i besvärsmålen; ej skulle barigenotn vinnas En biskop har i presteståndbt äfven yttrat det var: hufvudsaken, att konungen befriades från dylika mål Efter dessa mäns tånke borde älltså konungen, fö att bespara sig mödän med utöfningen af den makt hvilket honom rätteligen tillkommer, kasta em de deraf öfvör börd; för att vara så mycket rhera7obe hindrad att begagna återstoden, emedan, såsom er grefve yttrade, konungamakten skulle; genom dett: förslags åntagande, först blifva rätt fri ochkraftig sin verksamhet. Då konungen sjelf icke förklarat sig sukna tid till de förras pröfning; så bör man antaga att förslägets förespråkare egentligen talat förr ko vudgens rådgifrare, och åberopat dem förre, förvati desto säkrare bereda lindring åt de senare! Anmär. kären bör då främst fasta sig vid hvad en bland rådgifvärne yttrat på riddarhuset; emedan deåne bör närmast vara bekant med förhållandet. Han sade nemligen, att regeringsärendena, genonr folkmäng. lens tillväxt och samhsNets utveckling, dagligenförkades, så att det blefve omöjligt -medhinna deräs öredragning inför konungen. Dessa ord uttrycka egentligen, att det är de föredragande, som icke Ihinna sina göromål. Men rådgifvarehs följande ande antyder, att tiden är för knapp äfven för ungen, soni skall låta sig föredrågas norska äredep, Ministeriella och kommandomål utom desvenregeringsärendena, af hvilka man kan antaga, ganska ofta 150 stycken på en dag förekomma, under några timmars föredragning. Det vore påagligen, sade fådgifvaren, en fysisk omöjlighet att, sid en sådan mängd af mål, kunna med noggrannhet och fullständighet genomgå de oftå ganska : digra soch till och med sekelsgamla besvärsmålen; som d ett sådant tillfälle förekomme.s I samma anda :alade äfven justitiekansleren, uppgifvande att det understundom varit nödvändigt uppskjuta besvärsmålen till dess konungen rest bort. Dessa olägenheter måste nödvändigt afhjelpas, sade man. Det är sant; men månne icke råtta utvägen dertill vore, ej att konungens rättigheter inskränktes, utan att mera tid egnades åt deras utöfning? Under den tid författaren var föredragande hos en öfver 70 år gammal konung, använde depne vanigen 3 dagar i veckan till-regeringsärendens haändläggning, nemligen 2 till döh enskilta föredragningen af 2 statssekreterare på hvardera dagen och den 3:dje: till den officiella föredragningen: Stundom medtog denna 2 dågar, om justitiemålen voro många eller svåra wmcA7a ingen föregående enskilt föredragning ai dem egde rum. Nu merå egnas, fastän målen äro i tilltagande, knappast hälften så lång tid åt regeringsärenden, om Posttidningens uppgifter äro riktiga: i Härefter följa utförliga tabeller, hvilka förf. gjort sig den mödan att, med ledning af Posttidningen, upprätta öfver antalet af de statsrådssammanträden, som varit hållna, i hvarje vecka undervåren 1851—1855, dels under konungens egenvstyrelse, dels: under tillförordnäde regeringar, dels under interimsregerinen. Man finner deraf, att under tillsammans 06 veckor, då konungen sjelf utöfvat regeringen, endast. 329 statsrådssammanträden varit hållna; under: 18 veckors: tillförordnade regeringar deremot 56, och under 36 veckors interimsregering 52 sammanträden, eller sammanlagdt under 260 veckor 437 sammanträdens-. Författaren fortfar: t När .man sammanråknar-å ena sidan antalet veckor då konungen sjelf regerat och å den andra äntalet statsråd, som.under tiden varit hållna, så finoer .man att de senare ;utgöra föga mera än 1!,; i veckan, : änskönt sammanträdena . varit under vissa tider af -riksdagarne tätare, ehuru kortare än vanligt. i anseende till de enstaka beslut som då tillfälligtvis påkallats; De t. f. regeripgarnes sammanträden hafva varit dubbelt så många, eller något afver 3 i veckan, förmodligen. derföre att ingastatsrådsberedningar då egt rum, samt att efterliggande besvärsmål företagits. till afgörande. — Fåtaligast bafva interims-regeringens sammanträden varit, elier (föga mera än 1!), i, veckan, sannolikt af den. orsak, som författaren i en annan skrift uppgifvit, eller att besluten förut voro i hvartdera rikets. statsrådsberedning öfverenskompa, samt att den officiella fö: redragningen inför begge rikenas statsråd föga bestod i något annat, än inhimtandet af det enas bifall. till-det andras förslag. En dikartad tabell söfver förhållandet med norska och svensk-norska ärendens föredraghing under samma år 1851—1855, meddeläs derefter, upprättad enligt underrättelser, som författaren haft skäl att anse fullt tillförlitiga, samt utvisande, att under 204 veckor, 1å ikonungen sjelf utöfvat styrelseri; 115 norska samt 33 förenade svensk-norska statsrådssammanträden varit hållna. Om 2 svenska statsråd, fortfar förf., höllesi veckan eler 104 pnåer årat, i atällst för de 80, som i medeltal vållits under konungens egen styrelse både för beavärsoch anårs mål, så blefre för de förra ensamt dessuom tillgängliga 24 hela föredragningsdagar eller 2 . månaden, hvilka förmodligen försloge. Från norika och förenade svensknorska statsråd har konun sen varit alldeles fri hvar fjerde vecka. En dag har lå konnat odelad användas för ministerislla och komnandomåls föredragning. Äfven då norska eller för vägge rikena gemensamma ärenden förekomma, lära le ej upptaga mera än 1 högst 2 timmar. De mivisteriella och kommandemålan torde då äfven kunna öredragas, utan att längre tid dertill erfordras än ill ett svenskt statsråd, hvilket icke lärer räcka ängre än 3, någon gång 4 timmar, följaktligen blott indantagsvis så länge som den vanliga arbetstiden å förmiddagarne i embetsverken varar. Konuogen lefve då af allmänna ärenden upptägen blott 3 söckledagar i veckan, så att ban hade 3 sådana lediga ör andra sysselsättningar och för uppvaktningar, svilka nu såsom tillförne mottagas jamväl på stalsådadagar. Det är klart, att tillfälliga omständigheer skola hindra konungen att så bestämdt indela sin id. Men i samma mån han kunde göra det, skulle esprring derå vinnas både för honom och statsrået. ITalla fall blefre sysselsättainger med regeingsärender ieke större derföre att bon på flara caar fördelades. Men äfven om koaungen utdersinnom blefre fyra dagar i veckan sysselsatt med allnänna angelägenheters pröfning, månne det vors så ifvet, att en del af hans makt derföre borde eftertänkas till rikets skada och till förringelse af den srsonliga aktning och kärlek ban af sina underdååre åtnjutit och fortfarände bör bibshålla ? (Foris.) NN NORGE. Tidningarne från Kristiania gå till d. 2 Janär Efter åtskilliga dagars töväder har snö fålgg RE TE Re Re Rn to RE TEE 1 of sselsättning samt att inda vig pekar md By! g begru eras, kan det möjligen falla någon beun