Aftonbladet – 5 januari 1857, sida 3

fjoffioiel anledning att vidtaga nödiga rättelser, med mindre någon Re Prat begärt förklaring. Referingsrätten hade dä fika litet, somhögsta domstölen nu, Hägon i lag gifvöd änledning att görå någon sådän athållan :.. Li sv Om en regeringsFätt tillsattes, skulle förhållandet med Tagstiftnings och lagskipnings förening hos savima myndighet blifva; hvad besvärsmål beträffat, evahanda med hvad den redan är i högsta domstoten för egentliga lagfrågors Månne enskilta -medborgare, eller riket i det hela, eller konungen persööligen skulle vinna derpå? Allmänhetenskulle förlöra det tillfalle hon nu eger att sdarare: erbälla rättvisa i åtatsförvältningsärenden, der den ock öfvertitifvud höstigare behöfves än i lagfrågor, hvilka i Högsta donistölen långsammare afgöras än besvärsålen i regeringen. Ty stiftades hu en regeringsfart lik Högsta homstolen, så blefve ärendenas behandling förmodligen äfven så vtölöch långsam i den I förra som i den senare, hvarest de inom hvarje rotel : allmänhet föredragas efter åldern... Redan under rbbdeltiden, då riksmötena kallades och voro herredagar, och styrelsen fördes än af en verldslig än ef en andelig herre, rikets örarsk eller srkebiskop näder hamn af riksföreståndare, yttrade bönderna, sårom skäl till Karl Knutssons återlkal!snde att vara konung, det Sverge vore ett konumgarike och intet köfvidsmansdöme eller prestegälls. Det är denna allmätiha Hening; söm NHindvat koaungens entledigandö från sina föster i högsta domstolen samt föranledt utfärdandet af dennas beslut i konungens namn, änskönt han aldrig deltager i dem. När förhållandet är sådant med domstolsmål, i KVilka han aldrig. borde deltaga, huru mycket mera strilande mot allmänna tänkesättet skulle deticke vara, om regeringsärenden, hvilka fätteligen tillhöra sofiungen, icke Slätligen afgjordes af Honom allenå, atan i hans ställe sattes emibetsmänöfver embetsmän, herrar till att slutligen rätta hvad herrar gjort, och med makt att, när de behagade, öfverrösta konunzep. (Åtskilliga yttranden i alla fyra stånden vid förra riksdagen anföras till stöd härför.) Genom besvärsmålens afsöndring undginge konungen tillika säker kunskap om sina embetsmäns fel och förtjenster, i Börfaldiga bånseenden. Det blefve :j längre -besvärsmålens afgörande, utan enskilta personers eller stidningars otillförlitliga uppgifter; som underrättade honom om statsförvaltningens gång och det deraf beroende tillståndet i riket. Om konungen ej kunde i författfingarnes oriktiga villtämpning åstadkomma rättelse genom. deras förklaring vid besvärsmåls afgörandes, så. måste han oftsre betunges med nya författningars utgifvande, Deras ökade mängd blefve ock en olägenhet, som bör förezommas. Men värst vore att konätigen häde genom basvärsmålens afsöndring mipskat sin förmåga att vara lagstiftare i dithörande ämnen; ty man hade, såsom Tiksärkivarien Nordström i presteståndet anmärkte, ;betagit konungamakten de mångfaldiga tillfällen, som besvärsmålens pröfning nu erbjuder till omedelbar insigt i vefkningärnes af. de ekonomiska förordningar, hvilka af hehne omedelbart sutfärdase, Derföre, och emedan folket måste hafva någon säkerhet -mot -de -oafsättliga-och äfven af opinionsnämder oåtkomliga regeringsrådens godtycke, blefve detnödvändigt att konungen. tilläte: rikets: ständer att deltaga isstiftandet af ekonomiska författningar, likasom i-stadgandet af öfriga lagar, hvilka högsta domstolen förnämlgast tillämpar. På riddärbuset påstod en friherre (af Ugglas); att: den föreslägna åtgärden skulle höjs konungamakten, i stället att inskränka henne. Detta påminner om sinnebilden äf gropen med omskrift: sjumer hon förtörar, ju Större blir bom. Tvenne andra friherrar, (Cederström och Stjernstedt), ansågo konungamakten neddragas, förringas och förspillas genom -sysselsättning med besvärsmålen eller med småsaker, hinderliga för! de stora, hvartill den ekonomiska lagstiftaningen Daturligtvis räknades: I öfverensstämmelse härmed ansåg en grefve (Lagerbjelke) en rätt fri och sraftig konungämakt skola genom förslagets antagande uppkomma. Hvartill tjenar frihet från småsaker, om man derigenom förlorar den säkkännedcm, som till lagstiftning erfordrås? Endast, såsom förfat-: taren redan antydt, att öka olämpliga författningars antal. Vida bättre vore det för riket, or regeringen saknade tid till dylikas utfärdande. Äfven om förslaget antoges, skulle konungen icke från sysselsatt ning med småsaker befrias, emedan besvär i befordringsärenden skulle hans pröfning förbehållas. Till dessa böra naturligtvis klagomål öfver den ordning; bvari sökande blifvit uppförda på förslagsrum till vissa tjenster. Huru likgiltiga äro ej ofta dylika frågor, enär konungen eller vederbörande försämlingar likväl kunna utse hvilkendera af de föreslagne, som de behaga, och konungen t. o. m.nämnä sökande, utom förslag. Dessa småsaker skulle troligen komma att ökas med ännu flera och fidgare; om, på aätt friberre Palimstjerna har och, såsom det synes; med skäl erinrat, besvär rörande tjenstgöring och tjenstledighet eller medels utbetalning icke kunde åt .regeringsrätten öfverlemnäs. Hvilken motsägelse vore det icke, att konungen skulle sjelf sysselsätta sig med sådana obetydligheter, under det att besvär rörande hela menigheters rättigheter eller skyldigheter, hvilka understundom från kollegierna dragas unpder ES GER pröfning, skulle i regeringsrätten afgöras. Å andra sidan erinrade professor Agardhom sjelfmotsägelsen deri, att bibehålia konungen vid alJena beslutanderätt i åtskilliga de vigtigaste mål, mena blott gifva honom, såsom några ville; tvenne rö: ster i. mindre vigtiga. En talare på riddarhuset erinrade att, ehuru kor nungen kan efter behag entlediga statsråd, så skulle han icke kunna göra det med regeringsråd. An märkaren tillägger, för, sin. del,att detta vore så mycket-oriktigare som beggedera behandla statsförvaltniogsärenden, och som. regeringsråden skulle få en beslutanderätt, hvilken statsråden icke ega. En underordnad: embetsman, såsom en landshöfding, en generalpostdirektör eller president, skulle konungen kunna afsätta för det han illa skötte statsförvaltningsärenden i lägre instantier, hvarest det mindre betydde, .emedan rättelse kunde erhållas i regeringsrätten; men dennas ledamöter, hvilka slutligen pröfvade dem och, om det skedde oskiekligt eller vårdslöst, gjorde det ohjelpligt, skulle ieke kunnå entledigas utan riksrätts dom, Författaren upptager derefter till bemötande det påståendet, att besvärsmålen skulle behöfva afsöndras från statsrådet för brist på tid. hos konungen eller hansrådgifvare, såsom flere talare på riddarhuset och i presteståndet samt bland de förra äfven en af ad rådgifvare bade YE Han bevisar här: under, med. stöd af Posttidningen, att under de .senare åren af den nuvarande konungens regering knapt hälften så smycken tid. egnats åt regeringsärendenas föredragning, mot vad deråt egnades under Karl Johans regering, samt låter förstå; både att mera tid borde egnas åt dessa föredragningar, -och att en bestämdare indelning af tiden för statsråds hålände borde vidtagas. Påriddårhuset, yttrar han, hafva en grefve, några riherrar och ännu en-arnan ledamot påstått, att konungen genom besvärsmålens afgörande saknar tid sn SRS OMR FE paa ARA NE NAR RRATR ir Hoa BPR RT SA Ean RT oc NR D KR Jus () feminze postulat... Man är -endast il hva AMT PRE OO D Pörde Se I pA