Aftonbladet – 5 januari 1857, sida 2

gen med myeken noggranhet undersöka dessa handlingar af den ränkfulle Armfelt, innan mån kunde antaga, att så vidtomfattande planer nu kunnat hos honom uppstå.s Visserligen är detta rätt, inföll Wahlberg; men bevisen ligga uti mina händer, och jag skall genast, så vida hr baron känner Armfelts stil, bevisa saöpingen af hvad jag anfört.s I samma ögonblick upptog han ett papper, innehållande försök att ådagalägga lyckan och rättvisan af att hitkalla prins Gustaf (f. d. konung Gustaf IV Adolfs son), hvilket papper han uppsatt på excellens m. m. Armfeits befallning, och hvilket tydligen syntes vara korrigeradt af Armfelts egen hand. Denna handskrift innehöll de mest upproriska uppmaningar samt ett bittert klander af tronföljarevalet i Örebro 1810; hvilket borde omintetgöras, äfvensom naturligtvis regeringen borde störtas m.m: Med de mest-upprörda känslor bad jag nu Wahlberg gifva mig del af allt hvad han kände; ehuru jag ej kunde annat än på det högsta föråkta en person, somm så missbrukade förtroendet från den han ansåg sig tillständigt att vilja tjena; men småningom röjde sig, att notarien Wahlberg ville tjena ivenne herrar. Jag beslöt att uti detta högst vigtiga mål begagna honom; ehuru med största försigtighet. Wahlberg lofvade att följande afton eller natt gifva mig uti handen ytterligare de säkraste bevis på hvad han anfört genom öfverlemnandet af de flesta åf excellens Armfelts hemliga papper uti detta mål; 4fvensom rörande den aflidne pribs Kärl Atgästs bortgång, och som sfven bevisade Armfelts önskan att få prins Gustaf på Sverges tron. Som notarien Wahiberg sade sig vara i behof af något penningar, så lemnade jag honom genast. en mindre summa, med löfte om 500 rdr bko vid erhållande af de papper, hvarom Wahlberg ordat samt följande afton lofvat lemna. Den för mig uppvista skrifvelsen af Armfelt och Wahlberg--bad jag den sismämde få låna, för att den följande dagen kuhna lägga under kronprinsen Karl Johans ögon. Hvad vår väl naturligare natt jag nå genast den följande morgonen instälde mig hos kröfiprinsen, för att meddela honom samt uppvisa det vigtiga koncept mig lemnats föregående natt af notarien Wahlberg, då jag äfven omnämde samtalet med samma person; äfvensom löftet att ytterligare erhålla Armfelts papper, rörande de planer han förehade, m. m. Då jag öfserlemnade Wahlbergs och Armfelts koncept, anhöll j2g det kronprinsen icke för någon måtte omtala något härom, åtminstone till den följandadas gen, då jag, enligt Wahlbergs löfte, Hoppades Häfva aila de hemliga och förrädiska papperen uti min värjo, på det att dessa sedan måtte blifva till domaremaktens åtgärd öfverlemnade. Kort efter sedan jag aflägsnat mig, uppkom till kronprinsen statsministern v. Engeström, till hvilken prinsem genast omnämde allt; samt ehuru Engeström emottög det -Armfeltska konceptet och igenkände dennes utmärkta handstil, kunde dock icke ministern klart inse alltsammans, hvarföre han beslöt att, efter en intagen middag, på det allra nogaste undersöka seöna sak. : ; SA Excellens Rosenblad lärer äfven hafva blifvit tillkallad i dennå kinkiga fråga, och äfven denne igenkände klärligen Armfelts stil och afisåg howom svårligen kunha undvika en dödsdom. Föratt dock biifta till-alla delar förvissad samt invigd.uti dessymysterier, beslöt statsministern att omedelbart fråge Armfelt, samt att för honom uppvisa det oftanämda konceptet. Naturligtvis kunde icke Armfelt förneka Esnceptet; men gaf till svepskäl, att detta var blott ett tidsfördrif, samt för att lära ynglingen Wahlberg (som lemnade godt hopp öm sig) öfning att uppsätta skrifter uti Bvårjehanda ämnen. r Genast insåg Armfelt faran af sin ställning samt att Wahlberg förrådt hönom; hvarföre bemälde excellens genast förfogade sig Hem, för att undanrödja alla de papper Wahlberg hade hoppats att om natten öfverlemna. Straxt derefter begaf sig Armfelt, med anspråk såsom infödd finne, till den ryske ministern och aflade tro och huldhetseden til! ryske kejsaren, för att derigenom söka skydd mot följderna af sitt brott. Om aftonen närmare klockan 10 ankom Wahlberg till mig, samt berättade, att något besynnerligt föregått med Armfelt, och att Wahlbergs förehafvande troligen blifvit upptäckt, hvarföre notarien tviflade på att numera kunna uträtta hvad han: hoppats, synnerligast som han nu hyste fruktan för Armfelts hämd. Under mitt samtal med Wahlberg ankom order från kronprinsen, att jag skulle infinna mig klockan 11 hos honom, hvarföre jag bad notarien att till mig återkomma bittida den följande morgonen. Vid min uppkomst till prinsen säde han mig förbållandet med statsministern samt Armfelt. Så aflopp utan minsta nytta en upptäckt, som, bättre-behandlad,-kunnat lemna upplysningar af största vigt, öch äfven möjligen förklarat händelser samt sanna förhållandet rörande den aflidne kronprinsed Karl August, åtmiustone efter hvad denne Wahlberg yttrat vid sitt första sammanträde med mig. Resultatet af allt detta var nu blott, att Armfelt såg sig nödsakad att svärja Ryssland trohetsed, samt hasteligen afresa till Finland, hvarom han erhöll befallning den 29 Mars, och -hvilken befallning han skyndsamt åtlydde. Hvad som finnes anfördt pag. 64 af sjette delen af Minnen rörande Armfelts uppförande, samt edens afgifvande till Ryssland, är det sannaste af allt hvad som framställes. om nyssnämde -excellens, hvilkens brottsligheteljest synes blifvit med alltför milda och ljuss färger tecknad. Då jag följande morgonen, enligt gifven befallning, uppkom på slottet, lemnades mig tillfälle att orda om Armfelt, och då kronprinsen frågade mig hvad jag tävkte om allt detta, svarade jag: att det var högst beklsgligt att saken lemnats uti händerna I på statsministern von Engeström, och att numera intet vidare kunde uträttas; men då excellens Rosenblad jemte-flera lagkunnige ansåg tillräckligt att å 4e handlingar man hade: kunna döma Armfelv såsom riksförrädåre, så tillit jag mig yttra att bäst vore läta lagarne till alla delar afgöra saken. Troligen hade de af Armfeltshemliga vänner, som egde lycksn nalkas prinsen, talat till excellensens fördel, förgätande sin pligt mot fäderneslandet. sKronprinsen var mycket upprörd, och efter en stunds tystoad gaf ban mig ungefärligen detta ädla svar: För Min skull skall ingen droppa blod rinna, utan må saken uppgå uti fök..— (Kronprinsen plagade hopsamla de papper han ansäg sig böra göra till intet, samt brukade då att sjelf uppbränna desamma. — Troligen då han sade: Må saken uppgå uti rökn, Var det hans tanke, att sjelf uppbrånva de papper, som lagligen kunnat läggas till grund för excellensen Armflets svåra dom.) I Det hvilande förslaget till inrättande af en så kallad regeringsrätt. Bedövidt äf Aug: von THärtmanstdorff. Ett par veckor före presidenten von Hartmansdorffs nyligen timade frånfälle erhöll redaktinremsaf hane hang. meddelande af en tit