Aftonbladet – 5 januari 1857, sida 2

venväl medelbart för hela landets handtverksndustri, dels emedan hufvudstaden alltid är, sf flera skäl, den ort, hvarest ett lands handtverkerier i allmänhet hafva den största uppmuntran och till följd deraf den högsta utveckling, dels emedan lärlingar alltid strömma dit från landsorterna, för att lära, innan de som mästare -slåsig ner i -hemorten; vi säga, att slöjdskolanicke bör ensamt, icke ens väsentligast, betraktas ur dennasynpunkt; ehuru stor och vigtig redan den i sig sjelf är. Vi vilja ännu hellre uppfatta slöjdskolans be,ydelse ur en allmännare synpunkt; vi vilja i henne se början och grundläggningen af någon egentligen högre utveckling af svenska folkundervisningens -Folkbildningens högsta blomning praktiskt hänseende skulle aldrig kunna franabringas i de vanliga folkskolorna, det är med slöjdskolan likartade läroanstalter, hvilka, så vidt fråga är om direkta befordringsmedel för folkets undervisning, för sådant ändamål måste anlitas. Vi vilja således anse slöjdskölan såsom dels ett lefvande exempel,på huru långt det verkligen är möjligt att drifva årbetarens bildning, utan att denne upphör att vara arbetare, dels såsom en modellanstalt för dylika skolor, sådana det redan börjat uppkomma allt flere och sådana vi måste hafva många, orm. man skall kunna tala om någon folkunlervisning utöfver katekeslexan, — slutligen ven såsom ett seminarium, ur hvilket lärare r nämde slagsskolor;landsörterna kunna utgå. Sådan är, ehuru i inskränktare mening, hvad järoämnenas antal beträffar, betydelsen aft. ex. Jen stora teckningsskolan i London, och så önska vi att slöjdskolans bestämmelse äfven måtte uppfattas. Vi kunna ur denna synpunkt ej annat än uti detta läroverk se de mest löftesrika förhoppningar för svenska folkbildningens och följaktligen svenska folkets framtid; och vi kunna ej inbilla oss, att svenska folkets representanter skola med likgiltighet åse att ett sådant frö, hvaraf, om det blott vårdas, de berrligaste framtidsskördar äro att förvänta, får handlöst utkastas på gatan. Uti.det nyligen utkomna decemberhäftet af Ställningar och förhållanden — hvilket i öfrigt egentligen ingenting annat politiskt märkligt innehåller än: en.-bevekande: uppmaning till regeringen, bevillningsutskottet och rikets ständer, att icke till fabriksintressets förfång göra någon förändring i nu gällande. tulltaxebestämmelser — förekommer ett af f. d. öfversten friherre Otto Mörner meddeladt beriktigande af åtskilliga uppgifter i 5:te och 6:te delarne af Bergman von Schinkels Minnen ur Sverges nyare historia,. Dessa beriktiganden .bafva. förut varit inlemnade till Aftonbladet, :som likväl saknat utrymme för -deras meddelanden in extenso. Enligt hr friherrens önskan vilja vi likväl äfven i vårt blad gifva en vidsträcktare offentlighet åt friherrens. berättelse angående rätta förhållandet med den beryktade Gustaf Mauritz Armfelts aflägsnande från Stockholm år 1811. Detta -beriktigande bör många spår af sanning och afslöjar åtskilliga hittills obekanta detaljer. Det lyder som följer: Ibland de många personer jag .troligen träffat å klubbarne eller uti enskilta kretsar, var en notarie Wahlberg, å hvilken jag då fästade så liten uppmärksamhet, att jag äldrig påminde mig hanps person; men senare tilldragelser hafva desto lifligare Tfästat honom uti mitt miane. År 1811 mot slutet af Mars månad sent en afton sades mig, att en person begärde ett samtäl med mig, samt ått det var högst angeläget. Naturligtvis bad jag honom inkomma i mitt eget rum, samt tillsade, på den inträdande personens begäran, att vi skulle lemnas ostörde: , Redan vid första åsynen af den inkomne personen kände jag ett obehagligt intryck; ty i hans magra ansigte röjde sig bilden af samlad nedrighet.Den långa smala gestalten, som pästan blott bestod af ben och skinn, egde gnistrande ögop, som tycktes gifva begrepp om sen ondes, och hela varelsen påminde om:de svarta andarne, Med spänd uppmärksamhe: afbidade jag hvad han hade att anföra. — Han började ungefärligen sålunda: Nägra gånger har jag haft tillfälle se tit. samt höra hans frimodiga tal, synnerligast.emot ett förbund med Ryssland; men ett måste jag först anhålla att få veta, innan allt hvad jag bar att förtälja kan af mig framdragas, och det är: om icke det är hufvudsakligast er vi hafva att tacka. för att nuvarande kronprinsen blef föremål för nationens val. Mitt vamn — Wahlberg — notarie, sysselsättande mig med mindre rättegångars utförande, samt skrifters uppsättande till införande uti diverse tidningar m. m. I det följande samtalet, som jag här anför, kan visserligen ewt och annat vara uteglömdt eller utbytt men hufvudinnebållet är till alla delar tillförlitligt, såsom Wahlberg rveddelade; Jag hade jäkande besvarat hans bufvudfräga, och han yttrade derefter följande: 7 Excellensen Armfelt är visserligen känd, och troligen en del af alla de många ränker och intriger, som han förehaft och förehar. Dessa kännas bäst saf mig, emedan jag är excellensens hemlige handse kreterare, samt han har för mig ett oinskränk förtroende och för mig yppar nästan allt. S:lunds känner jig Armfelts placer; de utgå egentligen på att hitföra Prins Gustef, för att få honom förklarad för Sverges konung, samt omstörta nuvarande regeringsform, till .en envåldsregering; och till vinnande af dessa ändamål måste naturligtvis den nuvarande kronprinsen på ett eller annat gätt undanrödjas. Emedan jag — fortfor Wahlserg — eger ett särdeles förtroende till tit. och han genom. sin ställning bör vara nuvarande kronprinsen på det aldra högsta tllgifven och trogen, har jag utsett er till: den, f. shvilken jag bör yppa och omtala allt hvad jag kän ner uti detta brottsiiga mål, på det att Armfelt pintriger måtte till alla delar afslöjas och tillintet göras , samt den brottslige straffas efter lagarna: vrättvisa.n : Med största förundran och ledsnad afhörde jag dett: tal och svarade honom, att jag hoppades, att Wahl bergs fosterlandskänsla kommit honom att se sakerne wänder en svårare och mörkare synpunkt, än. torde hända -sjelfva förhållandet vore; ty nu ansåg jag hvarje förmodan att kunna störta den hitkomnt kronprinsen. samt regeringsformen vara dåraktig, och oott framgång för sädana planer förutsatte Helt an