Aftonbladet – 5 januari 1857, sida 1

VIERA SUET I TE ETEATERBREF. 2. EStockholm, Nyåret 1857: Broder August! EI afvaktan att du, sedan du väl fått jula ut i det kära fädernehemmet, sjelf kommer hit och med din kritiska lorgnetti tar kännedom -om ställningar och förhållanden inom din favoritverld — -tiljornas, vill jag nu uppfylla mitt löfte att göra dig reda äfven för Mindre teaterns hösttermin, (20om gamrnal student älskar jag det. ordet mer än konsttermen saison från teaterspråket). . Vet du, det faller mig något in: När jag begrundar höstföreteelserna vid hufvudstadens båda första teatrar, förekommer det mig bestämdt som om de ingått något slags hemlig! förbund med hvarandra. Hr Hylten-Cavalliux har med den vid kongl. teatern sedan långliga tider ryktbara pstora gest:n räckt sin hand till hr Stjernström och sagt: Soyons amis, Cmna! Jag skulle icke gå M. H. i vägen med några bättre dramatiska produkter; och skulle jag för någon gång göra ett undantag, såsom t. ex. med Rivalerne, så skulle jag i alla fall icke taga det aldra bästa som kunde fås. Deremot får jag ju ha operor i fred. M. H. har förut Berens och jag afstår Dalayrac. Tit. kan ju då Jåta mig. få behålla Pacius,. Så ungefär förestäl!er jag mig att samtalet inledts de båda teaterdirektörerne emellan, och hr Stjernström har naturligtvis ej velat viga sig difficil; operan kan han ändå ej sköta på den scenen; han nöjer sig i musikväg med operetten ; han tar Båda arrestanterne och lemrar Hyresgäst och husegare åt kongl. teatern; han tar ytterligare Axel och Walborg,, men gör ej minsta anspråk, skulle jag tro, på Att älskas för sin egen skull, — vare detta sista sagdt utan all calembourg. Ja, ju närmare jag betrakta; saken, dess mer tycker jag det faller i ögonen att någon sådan der tyst konvention måtte blifvit ingången mellan de båda herrarne. Och allmänbeten kan ej annat än vinna derpå ty om man icke skulle kunna med lika stort nöje se ett stycke på kongl. teatern som på den Mindre, hvilket vi under nuva