Aftonbladet – 5 januari 1857, sida 1

ker, kanske nog mycket idealisk, men väl genomförd karakter, ehu.u han mera är typ än individ. De unga systrarne äro täcka väsen, särdeles den yngre; den äldre, hvars roll har effektfulla ögonblick, är litet oklar. Svärfadren, en qvick, men satirisk och något karrikerad, ehuru il grunden visst ej osann bild af nutidens hederliga affärsmän i Frankrike, har ock sitt stora intresse. Arrestanterne, och Axel och Walborg) är du sedan länge fullständigt bekant med, fastän du kanske ansett mindre troligt, att du skulle få återse dem på denna scen. Axel och Walborg är, med sina fel, ett verk som ostridigt anslår känslan och alltid skall göra det. Det är en alltför söt pjes, sade en fet och grann fru åt mig vid utgången, under det hon snöt sig och torkade det i tårar badande Phoebianletet med sin batistnäsduk. Ja, svarade jag, den är mycket söt; och det är onekligen sant. Det är det vackra och rörande sorgespelets största fel. Att Walborg är söt, deremot är ingenting att invända, och denna karakter är ock mycket lyckligt tecknad och väl hållen. Men att Axel är söt, är redan för mycket, och att Hakon Härdabred och Wilhelm också äro det, det är onekligen litet galet, isynnerhet hvad angår den senare, på hvars råa otämjda kraft fierstädes anspelas. Hakons. vrede är en lambsens vreden, Wilhelms spökande i domkyrkan brabarnsligt såsom häfstång i ett sorgespel, och handfallenheten hos de unga tu efter tredje ak tens katastrof mera behöflig för författarens vilja att göra stycket till ett sorgespel, än den är nödvändig ur synpunkten af handlinsens och kesrakterernas naturliga utveckling; men denna tredje akt är ett mästerstycke af iramatisk effekt, och poesins blomster — lyviska likväl mer än dramatiska — äro så rikt itströdda öfver hela stycket, att det aldri san förfela sin verkan på icke alltför prosaiskt lanade själar. Sommarnattsdrömmen är en fransk komedi, imnad att ge en miniaturbild, eit slags upp a i fickformat af Shakespeare och hans staff. Bilden är icke illa, icke otroget, nen något ytligt tecknad; dock ser man den ned nöje, och hr Berman Berens, Violettas, somponist, har fåit det infallet att läta Shake