Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 3

set och emftinkansmhet vida mera sätt, än att man medsina handlingar tillkännagifver, att ett företag, som för så kort id sedan ansågs förtjent af millioners uppoffring, nu betraktas såsom af alldeles intet värde. Skilnaden i väglängd emellan Vingåker och Hjulö, vid hvilka punkter den af Kongl. Maj:t föreslagna och den öfver Örebro och Svartå ledande banan sammanträffa, blir, om inien mellan Vingåker och Örebro göres så rak den kan och bör, 13, mil till fördel för den förra; men detta oaktadt blir anläggningskostnaden för systemet i det hela lägre genom att begagna den senare linien. Skälet derSE a till är, att enligt det kongl. förslaget erfordras för sammanbindningen af Örebro och Askersund en bana ef 5 mil, hvarförutom för utgreningen af vägen till Norge ifrån trakten af Porla nog cirka 1 mil längre jernväg behöfver anläggas, innan denna utgrening hinner till höjden af Svartå, dit Örebrolinien direkt leder och hvilken punkt en-I ligt båda förslagen lärer skola passeras. Emot dessa sammanlagda 6 mil skulle då Örebrolinien påföras dels dess större väglängd mellan Wingåker och FHjulö af 13, mil, dels den väglängd, som erfordras för sammanbindningsbanan mellan Örebro och Askersund, hvilken skulle såsom grenbana utgå från Fjugesta i närheten af Qvistbro samt ega 31, mils längd, lemnande sålunda ett öfverskott till Örebroliniens fördel af 17, mils äganläggningskostnad, utom den ej föraktansvärda vinsten, att trafiken mellan Vettern och Örebro under 2, mils längd skulle begagna stambanan Örebro-Svartå. Särskilt bör här anmäörkas, att denna bana från Askersund genomskär den i strategiskt afseende vigtiga punkten Viby. Deremot förnekas ej, att rörelsen, om vestra stambanan ledes denna väg, kommer att belastas med afgift för den större väglängden; dervid dock får tagas i beräkning den motsvarande fördel af det norra jernvägssystemets samband med det vestra och östra, som häraf vinnes. I hvad mån det allmänna vinner eller förlorar på det hela, beror åter på vigten af det ändamål, som med den förlängda vägen söktes. Inom Skaraborgs län är prejudikat redan stadgadt. Kan man, med förbiseende deraf och af det stora allmänna intresse som, enligt både statsmakternas vitsord och opiniomens röst länge blifvit denna sammanbindningsbana tillerkändt, kasta den öfver bord, utan att ådraga sig grundade anledningar till missnöje och rättvist klander? Jag för min del tror det icke. 2:o Den nästa, dels naturliga, dels konstgjorda stora tvärbana genom landet är den, som bildas af Göta kanal, genomskärande Östergötlands slättbygd samt en del af Skeraborgs län. Hvad afseende blifvit fästadt vid denna redan befintliga vigtiga kommunikationslinie vid jernvägens framledning genom sistnämde ort, kan ej mer bli föremål för en granskning, som kunde hafva någon påföljd, då linien redan är bestämd och under utförande. Deremot kan förtjena tillses hvad det kungliga förslaget i detta afseende innehåller rörande den så kallade östra stambanans ledning genom de orter, som af denna stora, af staten: bekostade vattenled beröras och deraf draga en högst betydlig fördel. Man finner då, att enligt samma förslag östra stambanan skulle utgrena sig från den vestra vid Katrineholm i Södermanland, derifrån öfver Kolmården leda till Norrköping, samt vidare i sned riktning genom den af Göta kanal genomskurna slättbygden till trakten af Sommen och slutligen till Jönköping. Vore der nu intet val, utan man, för sammanknytandet af det stora jernvägsnätet, funne sig nödsakad att på detta sätt draga stambanan ända ned till sjelfva hafsstranden, sedan man förut låtit den genomskära en ort, hvilken redan blifvit på allmän: bekostnad så gynnad i hänseende till lättnad för afsättningen af sina produkter, så vore derom mindre att säga; men så är ej förhållandet. Den nordvestra delen af den fyrkant, genom hvars midt kanalen går och jernvägen skall ledas, utgöres af en skogsbygd, såsom sådan väl befolkad, med liflig industri, såväl genom bergsbruk, som ett alltmera tilltagande, icke obetydligt jordbruk. Den stora kanalen är otillgänglig för den betydligaste delen af denna ort, som icke heller af den föreslagna jernvägen får den ringaste nytta. Den eger den — såväl uti den kungliga proositionen anspelade, som i flere andra skriftiga och muntliga föredrag högt beprisade — lyckan, att längs ena sidan angränsas af Vet