Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 2

magistera, konditiomerade i grannskapet, del uppstod em kärlekshandel eller något ditåt en smula månskenskärlek, ja, ha ha ha! — eller så. De unga tu romantiserade, mamma märkte oråd, oeh så kom vår vän rådet — och så, nolens volens, miste mamsellen gifts sig. Elding var förtviflad, men hade till all lyeka läst så pass — af kärlek, ty eljest gick han mest oeh fantiesrade — att ham blef ma gister. Doek, vi skola gå ett slag i rummen, efter det roar bror att bli bekant naed ställningar oeh förhållanden. ln beskedlig slarf. Ser ni den der vid fönstersmygen, ham som står der oeh tittar uppåt takrämnam midt öfver?a aJa så, dem. ) Mannen, som visades mig, var på intet sätt vacker; någonting vårdslöst låg i hela hans figur. Jag vet ej, men västen var ej knäppt så som ordentligt folk brukar, och halsduksknuten var en fasa att se uppå. Mågeonting snedt, illa vulet och slarfvigt var dem yttre stämpeln. Vi nalkades. Skall jag presentera ? Det skedde. Ja sår, sade min nye bekante, pja så. Det syntes tydligt att vi besvärade honom. Jag ville börja ett samtal, men min magister ville ieke fortsätta. : Under det att assessorn och jag gått genom rummer vår upptäcktsresa, hade han sagt mig, att fysiken var magisterns egentliga fält. Jag fann derföre ämne eeh började tala om Alexander von Humboldt, hvars Kosmos då nyligen kommit ut. Magistern svarade ingenting. Men på en gång spratt han till. Se, nu lyckades det! Nå, nu blir der varmt och mjukt åt dem. Åt hvilka ? frågade jag, som just nämde Kordillererna. Åt ungarne. Såg ni inte sparfven, huru han arbetade för att få in några fjädrar, som han funnit? Det är inte så att reda sig