Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 1

TÅ LR lidsamt, ty det var en tyst gråt; och då ett barn tiger och täratne falla söm diamantperlor nedför kinder, då svider det i hjectät att so på — då är der en orm inne i paradiset. Säg mig, hviskade jag, .säg, Augtista lilla, hvarför gråter barnet? Augusta var nycs så glad. i Hon kastade en lång, likeom frågande blick på mig — och fortfor att låta tår efter tår rulla utför kinden. Augusta skall vara förauftig, rättade guvernanten; msmma ger Åugusta ett ammat.o en är det, mamsell — ? : Åh, bara barnslighet. Augusta skall vara gled, det. passar sig ieke att gråta. Men berätta för mig, återtog jag, ssäg mig, lilla Angusta, hvarföre gråter du? Jag vill veta det; Augusta säger mig det nog. Då betraktade mig barnet åter med em af dessa frågande blickar, liksom hon velat säga: lönar det väl mödan? — oeh slutligen snyftade hon fram: Det är mitt lilla lama. Augusta! hvad är det? såde guvermanten förmanande.; OMmM mamma låtit sapta Augustas lam, så får Augusta ett annat lam igen. . : Nu förstod jag; det var lamsteken, den der väl anrättade, feta lamsteken, som var lemningarne af Augustas lilla lam. Nyss hade det hoppst omkring henne, för en dag sedan gaf bon lammet bröd ur sin hand och smekte idet; då var det fullt af lif och barnmafröjd, liksom hon, och nu... 7 Fatet kom till mig, jag sköt undar det, Augusta gömde ansigtet i servetten, guverjnanten tog sig en bra portion. : i Jag vej ej, men var det verkligen barnsligt ef mig, att detia misshagade mig, att den beiskeåliga mamsellen betycligt sjönk i mitt tycke, jatt, OM jag ämnat fria, en dyllk portion lam I stek skulle tvärt vändt mii.a tenkar bort.