Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 1

endast derigenom begriper man barnets inre och förmår skilja slaggen från guldet. Lilla Augusta fick sålsdes först amma eeh, när hon. blef litet större, guvernant. Detta var händelsen då vi voro på en liten tillfallighetsmiddag hos kapten Edstedt på Wiggeby. En slägtinge hade kommit på besök och kaptenens kunde, icke undvika att bjuda några grannar till den kära gästens ära. Vid bordet fick jag, som blott student, platsen längst ned, innefattawde tillika med guvernanten lilla Augusta emellan ose. Det var en glad och söt åttaårig flicka, hvars klara, ärliga blå ögon skimrade af fröjd; hon var så aväll, så klok, att jag sysselsatte mig mer med henne än med guvernanten, som eljest, i parentes sagdt, var en bygglig flicka, fastän redan, som vanligen blir fallet med denna olyckliga klase, missnöjd med -hela verlden, derföre att hon var missnöjd med sitt öde. Jag och lilla Augusta jollrade som ett par goda barn, och allt hade gått ännu bättre, om ej mamsellen emellanåt stört förtroligbeten med ett: Det passar icke att säga så till en främmande,; — hvarken lilla Augusta eller jag kunde finna, att vi voro främmande för en fastäa vi nu träffades för första gånen. Kanske mamitellen var tvungen att anmärka, ty kaptenskans uppmärksamma ögon träffade äfven hemne då och då, fastän värdinnan på sin plats var glädjen och belåtenheten sjelf. Nu kom en stek. Lilla Augusta teg plötsligen och hviskade några ord till guvernanten, som de: na bessarade med: sJa, du får ett annat. Steken skars; jag ville tala vid lilla Augusta, — men det glada. barnet var der cj mera; de vackra ögonen fuktades, stora tårar tillrade fram — hen gret. , Mvarföre gsåter Augusta? frågade jag med