Aftonbladet – 31 december 1857, sida 2

Mästerlotsen Lars Sahbnström ooh hans söner. -. En familjetafta från Gotlands kust. (Ur Gotlands-Låns Tidning.) ER För sexton. år tillbaka lefde ännu vid Ljugarn hamn på Gotlands. östra kust mästerlotsen. Lars Gahn-, ström, känd som skicklig i, sitt yrke och djerf nästan till-öfverdrift. Många af hans vågsamma, oftå lyekade bemödanden, att, räddat sjönöd stadda eller skeppsbrutna, äro ännu i friskt minne. Bland andra tillfällen sågs han en dag i stiekande storm oeh vid. hög landsjö göra trenne högsf.oförvägna, ehuru frukt lösa försök att ensam i en liten, båt, sedan andra vägrat följa honom i en större sådan, begifra sig ut till lotsning; : och ehuru han med knapp nöd räddar. des vid sista försöket, måste han med. våld hindras från ytterligare ansträngningar... Det: var. en fröjd att se honom om skeppsbord-vid--rortaljanj: och avi höra hans väldiga kommando midt genom stormens: gny. Ingen herrskare på sin tron kunde ega en mera befallande hållning. Men samma kraftiga stämma; fastän af et iöre rörelse något darrande, kunde man äfven få höra hemma i den torftiga lotsstugan om söndagarne föreläsa dagens texter eller afsjunga några älsklingspsalmer. Författaren af dessa rader gömmer ännu: bland sina barndomsminnen, huru den käcke lotsen mången julafton kring sitt julljus församlat: hustru, mor och fem raska söner, med hvilka han firade den. stora. högtiden, sjungande: och läsande med kraft och anda. — I-den mån som-sönerna tills växte, åtföljde de fadren på hans dagliga. sjöfärder, och blefvö sålunda från barndomen förtroliga med hafvets faror och fröjder. Man skulle kunna säga att de uppfostrades på hafvet för hafvet:— Men den manhaftige fadren fick icke länge vara. hos dem. Han drunknade i sällskap med;sonen: Anders under ett förfärande stormväder, d. 3 Okt. 1840. Enahanda vådliga död träffade också sonen Olof: Nu återstod de trenne sönerna Jakob, Largioch Hans, hvilka, sedan de hunnit till mogen ålder, tillsammans utfört lotsningar vid Ljägarns hamn; hvilken icke så myeket för mängden af grund och ref, som destomera för sitt öppna läge oeh nödvändigheten af lång utroning gör letstjensten högst mödosam och äfventyrlig. Mästerlotsen Jakob var till följd af ålder och större erfarenhet öfverlågsen de andra bröderna, berömdes alltid för sin pålitlighet och rådighet; likasom för sin kallblodighet i faran; han ogåe en säker kännedom om farvattnet längre än vid öns östra kust, hvilken kunskap vid flerå tillfällen kom honomttill: nytta. För sin dugligbet i detta hänseendetillvannr han sig under senaste blokad-af de ryska hamharne stort förtroende hos den ryktbare kapted Hall, som då kommenderade engelska ångaren sHeklas, hvilken han tvenne gånger åtföljde och lotsade ända till ryska vallen.. Han kunde: äfven förtälja ett och annat, i all tysthet förstås, om dessa färder. I husligt afseende hade den redbare Jakob mindre lycka, kunde icke bringa sig upp utur. sin fattigdom, och såg sitt hushåll förökas med sju barn, af hvilka tvenne nu, liksom fadren, i kolera aflidit. — Lars, den andre i ordningen, sekundlots, liknade Jakob i mod och ragkhet, men rönte doek mycket hinder genom ett visst obotligt underlifslidande (Hernia); var deremot en förvägen och outtröttlig simmare om: det gällde, ill bevis hvarpå kan omtalas, huru han en dag, då let blåste enså häftig storm, attihgei vågade sig ut ned båt; störtade sig afklädd i-sjönr och sammut till len on-hulfomil aflägsna redden för att fullgöra sin: otstjenst. När vid. bög sjögång ankommande fartyg skulle möttaga lots, kom ieke heller alltid i frågas utt på vanligt sätt äntragopp för relingen, titan den. M brödertä, som först fiek tag i ki get, slög det