Aftonbladet – 31 december 1857, sida 2

anlände magistratspersonorna; eeh smugit sig upp: till öfre boy ee för att möjligen der räk nn skönre. ex han var af för mycket jovialisk natur; att när han hörde vig saknas vid ett tillfälle, då gles tydligen klingade; kunna hejda sin lust för glada upptåg; att mäkta motstå frestelsen till ett plötsligt uppträdande; så offoktföllt som bams-vid detta tillfälle. -Nu är då f-n skenbarligen lös; utbrast den littorate rådmannen; jag trer att vises dast behöfvå nämka din hustrus namn för att också se henne här. j Nämn det icke för allt i verlden; nämn det icke, skrek den äkta mannen i sin åns gest, men i detsämma öppnades? dörrer seh värdianak i huset; iklädd em gammal svart elis, vitade sig med utslaget hår oeh vrede i liekow. vv pe Uff! dex som Vere alltadjupast kör i källaren, förstucken i sjelfva driekesfatots, suckade den olycklige och reste sig mekaniskt. N . ? Hvad är detta för. ett okristligt lefverne? började frun; portem lemnas öppan för tjufvar oe. skalar, ech här sitter husbehden! sjolf öck pekulerar ned lustiga bröder, då har berde. ligga vid min sida, under mitt beskydd. Sedan går du i morgen i alitaa kläder ech sömänsktighet; och jag får sem vanligt lappa dima byxor eeh laga sillsslät åt dig. Men det skall jag säga dig, att jag tll icke sådana extravakarser (troligtvis menade hem extråvar anser). Är det ett lif för om rådman, tredje förret i korgen här i Malthacka? Ar det ett exempel, ett värdigt echK hedrande exempel? Du borde skämmas att så förgäta hvad du är skyldig mig och Malthacka, din hustru och din jurisfiktion (det åsyftade ordet var utan tvifvel jurisdiktion). Jag börde rätteligen skiljas ifråm dig... Ja! min söta du! det skall visserligen icke från min sida möts några hinder, äfventyrade rådmannen att framhviska i tomen af ett förskrämdt barn. q Ja! men jag skall icke skilja mig ifrån dig. Jag vill icke se dig alldeles förfalla i elände, Jag skall hårdare än förut hålla tum men på ögat på dig. a n a, ; Ack, min. ögonaten! yttrade rådmannen till sin vredgade hälft, min dyra Ulle Marie.s Jag trer likväl att punsehbutehen är dig lyrare.