Aftonbladet – 31 december 1857, sida 1

RÅDHUSRÄTTEN. FULLSUTEN. UR EN JURTSTS EFTERLEMNADE PAPPER: Tillförordnad; borginästare i erissstadmed 053-invånare tvÖfverhufvud-för 953 hufvudet Detsvar ensstor tamke!: Jag kände mittbröst vidgas ända .dbrbädattjeg :måste:: lossa trö knappar i-minsbonjour. Jag, började erfara känslör påJångt!shålb -beslägtade! med dem; som röra sig isen nyvald:tromföljares: bröst; då hamn kallas attintagarden lysande plats; ditshansiförtjenster lyftat honom: Borgmästare;ölatihe sonsul! Detsötoma! ivstapelstaden Maltbacka)soms Cidero, som Scipio, som Fas bius-Cunstatob:i öppstaden? Romt Dock skall jag iöke hvilka på handlingarne; hofrätten-skall aldrigokunnt atitåstarmigy som: Cunctator bes traktad: Merissom? Cicero skalbjag; slun, minvältalighets: åsksttålar: öfver: ankarsmedjanssvartmuskiga; förrytsde Catilinor; som Scipiocskall jag gå alla -lurendrejande kartainemter på lifvet; ooh ve den handelsman i althacka, som ickesförtullat sin purpur fråx Tyrug:ioch sina väfnadersfrån Sidon! j Sädana vöro de tankar som trängde sig inpå mig, då jag i min norska kariol skumpade förbi den närmaste fjerdingsstolpen intill den stad, hvilken skulle bli experimentalfiltet för mind nya embetsmannaverksamhet. Det var en vacker höstafton. Den sista sfolglimterm låg ännu och glödde på toppenaf björkdungarne. Det Sista sadeslasset rullade glädfligt hem med de gyllne: ärde tornade högt i vädret, men högst på tinnarne af detta Pomonas tempel. hade tvenne bygdenk tärnor, ännu blöksande i ansigtet efter dagens tunga, funnit en afundad plats, sfundad, ty.ett par bonddrängar, som sprungo efter lasset, sökte under skämt och skratt att komma ditupp. Flickorna skreko och slogo ör med räfsöfna. Detta senare tycktes döck icke ske med toera allvär, än då en skönhet, som ankett sig böra bli uppbragt, med solfjädern afstraffat en kavaljer, som är alltför vägsamt artig. Ostridigt är väl, att räfsor äro mera ktningsbjödande vapen, än sölfjädrar. En svärm för galopperade med förtVifladt mod framför min tref. liga och trindfödda skjutskanip, hvilken sjelf: mant ökade färten, som det ville synas i af. sigt att roa sig åt deras förlägenhet. Fåren, ehuru, som man allmänt påstår, de mest inr skränkta af qvadrupeder — åsnans rätt alltid