Aftonbladet – 31 december 1857, sida 1

flicka att läsa inmantill. Henses amå trinds händer Hvilade på den åldriges knän, under de hon-späade ett par stora, högblå ögon i abo bokens prydliga bokstäfver, och rörde sins späda läppar med er mix af djupt allvar hvilket på ott eget sätt komtratterade mot de barnsligt ljufvå anlete, sora nu skitnrade i pur. pår emellan rikt nedfallande guldgula löckar. Jagserfor; enskänsla af:belåtenhet. med hela verldan. Dem ekända gruppen framför mig väckte hos.mig ett kortat intresse... Det var ex vaeker huslig idyll, säkert en far med sitt barns! as Så skall jag: äfven göra, hviekade jag till mig sjelf, folkundervisningen är utan, tvifvel ett afde nödvändigaste vilkeren för ett sambälles; främskridande i intellektuelt och moraliskt hänseende. .;.Den; måste. uppmuntras af styrelsen. Jag skall sjolf iägga, hand. vid verket, Jagoskallinfinna-mmig i lankasterakolan. ochi egen person. examinera barmen af min juriediktion. Detta. spioneri-aystem.. behagade mig; Jag giok vidara till; nästa upplysta: fönster. En qvians, ännu ungs blomstrande, behaglig, lade upp sitt hår framför ew spegel infaltad 1 rödt papperimed-airater af bladguld. :. Ett så. väo.. ia emvigte framför en, så ful spegel! var min förstavtahka; men min andraj var em gärd af beundran åt ett långt, kastanjebrunt hår, Livars rika vågor rullade ned öfver en plastiskt formad hals.; Kn hvit hand fattade nog kraft: fullt nära invid bårfästet de yppiga lösta flötorna,, medan den andra, lika hvit, men mera gratiöst böjd, ledde kammens sakta fart lämgs utåt den silkeslexa ytam. En man — det var troligtvis.den obekantas make — inträdde i detsaroma, smög sig på tå fram till henne och .tryckte, ämnu obsmärkt, en lätt kyss på hennes mjellhvita axelblad; Så skall jag också göra, tänkte jag, för: tjust öfver allt hvad jag såg i min lilla stad; pså skall jag också göra... Men längre fick Jag iaeke fullfölja dexns min tankegång, ty i min ifver att so allt tydligt oeh:nogs, lutade jag mig alltför längt fram och mina glssögon klingade ganska hörs bart mot rutam.: Tumultet blef utomordentligt... Den sköna svepte sig.blygsamt in i sitt da hår. Den. starkö fattade en .påk, zom stod i ett hörn af rummet. Jag hörde ropet: tjufvar! och -i samma ögonblick: galoppsradö åfadensborgmästare i hvinande fart Storgatan utföre, fullt öfvertygad att nyfikenhet eller