STOCKHUOLB, åcn 30 Dec. Bref från Danmark. Köpenhamn den 23 December. Ännu i detta ögonblick har kabinettet härstädes icke blifvit färdigt med eller kunnat förena sig om något svar på de sista tyska noterna. Man endast funderar och funderar om igen. Hr Scheel är lyckligt tillbakakommen från exkursionen till Pinneberg, men han tyckes ej hafva fått någon inspiration på landsvägen, intet pekfinger har ännu visat sig för honom ur molnen, och han står der alltså lika när som förr. Under allt detta löper tiden undan, och man torde tyvärr en vacker dag göra den erfarenheten, att hvad der kunnat uträttas och uträttas med chance just i detta ögonblick af egendomligt kombinerade omständigheter, det är nu — för sent,. Jag har tillräckligt och alltifrån första stund påpekat hela betydelsen af de nya allvarsamma förvecklingar, hvilka de stora tyska hofvens fixa ideer och rent absurda anspråk beredt Danmark för sjunde resan; men jag är fortfarande å andra sidan af den mening, att en deciderad statsmannaförmåge kunde här begagna just denna sakernas sällsamma ställning till sin fördel och bringa ett helt annat resultat af den, än Tyskland sjelf väntat sig. Finnes denna högre statsmannaförmåga inom den närvarande ministeren? Den är der, åtminstone i sådant fall, under ett makalöst inkognito, och hvad der framför allt och bestämdt saknas, det är beslutsamhet. : Man tyckes snarare hafva fastnat vid den iNusionen, att Tyskland skulle kunna, just gerom ett fullkomligt passift motstånd från Danmarks sida, drifvas å sin sida till det initiativ, som för Danmark vore det önskvärdaste, drifvas till att sjelft föreslå Holstein-Lauenoburgs utorganiserande af den danska statskomplexen. Detta att göra ingenting, att blott draga ut på tiden, att ge fraser och omsvep FH stället för svar, detta kallar man här politisk seghet,, och man inbillar sig, att genom denna seghet till den grad uttrötta Tyskland, att detta sjelft skulle en vacker dag komma och säga: Nåväl, ske då i Guds namn er vilja, tjurbufvudent! Låtom Holstein gå på egen band och sitt ni der bäst ni vill med ert välsignade Danmark till Eidern! ; Jag tillstår att jag ickebegriper logiken i denna förutsättning, hvilken man för öfrigt hör uttalss äfven af sig så kallande politiska personer uanför regeringens slutna krets. Jag vill gå så. längt söm till ätt ett7ögonblick förrosku!l supponera, alt de tyska stormakterna kunde komma och säga: Frågan om Holsteins afskiljande från riket Danmark är en sak att tänka på, vi äro icke absolut emot ett dylikt arrangement, men — intet för in tetl Och så finge vi då se arrangementets vilkor... Det är dessa man nu här hoppar öf