Aftonbladet – 30 december 1857, sida 1

sTycker ni icke, att er lycka kostat mig nog, utan att komma och bedja mig bevittna den, inföll Edvin häftigt. Ni skall endast träffa gumman, och ert besök kan ni göra så kort ni behagar; ten jag skulle verkligen bra myöket bafva misstagit mig på er, om ni vore i stånd att neka den gamla, -hårdt bepröfvade qvinnan det nöjet hon så mycket längtat efter, att få se er på ert kort stund. Jag skall kömma. Edvin sade detta med ansträngning. Ni bör då följa mig, ty längre fråm på aftonen skule ni träffa Siri.o : Tigande påtog Edvin öfverrocken, och då han tög hatten; sade ban: Jag är färdig att följa er. När doktorn och Edvin stodo utanför fru Alards dörr, vände sig den förre till Edvin med de orden: Är ni verkligen fullt säker på att ni ej vill gifta er med den der flickan Jag föreslog. . Hvad vill detta opassande gyckel säga? Edvin, fom var helt upprörd af att befinna sig utanför samma dörr Han fordom med så glada känslör öppnat, kände sig retad af frågan. Det är icke något gyckel, utan på fullt allvar har jag gjort och gör jag er den fråan Afslår ni bestämdt att taga henne till ustru ?p jr Ja, bestämdt.n Äfven om hon heter Siri och ser så här ut?, sade doktorn och öppnade dörren till fru Alards rum. Framför dem stod Siri. Då hon fick se Edvin, störtade hon fram emot honom, utropande: Edvin, min Edvint Alldeles bedöfvad af öfverraskning och knapt vetande om han var vaken eller drömmande, tryckte Edvin Siri till sitt stormande hjerta. Sade jag er icke, unge man, förlidet år, att jag skulle göra Siri lycklig? Hennes lycka heter Edvin; hvadkan jag då annat göra än skänka henne åt er? Med den skilnaden dock, att den Siri ni måste försaka, egdein