Aftonbladet – 29 december 1857, sida 3

TT ——— mer... Tiden har V sar, om också dessa vingar äro dränkta ; Er Åter Var det julafton. I fru Alards små rum var oh sf Fu allt sig likt. Siri var helt tidigt på j OFsnen sysselsatt med att ordna kaffebor.c ÅA det yttre rummet. Visserligen skedde ; det icke med samma glädtighet som för tvennej år sedan; men den vildsamma förtviflan, som: ; hade tryckt sin prägel på hela hennes väsende: ; förra julsfionen, var försvunnen. Det hbviladejett stilla allvar, ett tydligt vemod öfver hen; nes drag, som tycktes utvisa, att hon med ; undergifvenhet fogade sig i det öde sora vän;tade henne. . ; När kaffebordet var ordnadt, gick hon in i i sängkammaren med tysta och varliga steg. ; Jag sofver icke, barn. oo PDå får jag bjelpa farmor att kläda sig, ssade Siri. Vi bafva julafton, och du tär aflägga din ögonbindel i dag. Ser du, farmor Jag spådde sant, då jag förlidet år sade, att du skulle bafva din syn igen till denna julkelg. Ja, och för allt, allt hafva vi att tacka den gode och ädelmodige doktor Ek. Ack! barn, vi stå i en stor skuld hos konom. Må du kunna göra honom så lycklig han förtjenarl Ja, Gud gifve deti Under detta samtal hade Siri klädt på farmodern, bvilken, stödd på en krycka och ledsagad ef sin sondotter, stapplade ut i det yttre rummet, der Siri med mycken ömhet bjelpte henne att förtära sitt kaffe, När kommer doktorn för att aftega bin deln ? frågade fru Alard, Fram på degenn Och från, Edvin böra vi aldrig bågot, dem käre, käre gosseal Haa bar fått ett förordnande, lilja farmor, och är nu vice häradshöfding.n Gud välsigne honom och låte det gå hoLom väll a Amen, suckade Siri. (Slutet följ.)