Aftonbladet – 29 december 1857, sida 2

AE a rr re del hade Siri utropat; men jag skall göra Edvin olycklig, honom, som fästat hela sitt bopp till mig. Gör ni honom lycklig, då ni blir ett hinder i hans väg? Eller tror ni verkligen, Siri, tt han, en ung man: med ovanligt rika själsåfvor och en stark vilja, skall duka under r den smärta en sviken kärlek förorsakar? Då kinner ni föga menniskohbjertat. Efter första utbrottet af sorg skall han, genom ökad själsansträngning och i ärelystnaden söka en tröst, som äfven skall komma bonom att glömma det öfvergåendelidande ni tillskyndat honom, och en dag skall han i sitt hjerta tacka er för det ni besparat bonom den förskräckliga utsigten att kämpa mot en bård och mörk framtid. Vill ni veta hvad som dödar kärleken och gör lifvet till en förbannelse? Jo, det. är just när en ung förboppningsfull man ser sig genom fattigdom och omsorg för sin familj tvungen att endast skaffa bröd, utan hopp om ett bekymmerfritt lif och utestängd f ån hvarje framsteg BR den bana hsn valt. Hans kärlek blir då örbittring och hans drömda lycka ett håns Nu, uppoffra er farmor, uppoffra Edvin, om ni kan! Se dem båda förtäras af behof, och säg sedan: detta är mitt verk, min belöningiy Doktorn gick. Siri tillbragte en natt försänkt i tårar. Hon kämpade en hård kamp; men när morgonen kom, och med den brist på ved, bristen på allt hvad den lama, blinda och sjuka farmodren behöfde, bon, som så kärleksfullt dag och natt arbetat för Siri, då var äfven den uoga flickans beslut fattadt. Hon bad, bad till Gud med denna förtviflans undergifvenhet, som är unga hbjertan så egen, och då doktorn kom, satt bon så blek, så känslolös vid sitt arbete. Det stod skrifvet på den arma flickans ansigte: Jag bar beslutat att göra mig till offret.,