Aftonbladet – 27 december 1856, sida 3

hn ee jr IR EN lr ten anförande och var öfvertygad, ett hvad han yttrat skulle ländaå till flottaus gagn, äf vensom ått grefven inlagt en synnerlig förtjenst med ast såsom sjöminister ärligt hafva framlagt materieller js bedröfliga tillsvånd; delade samma åsigt om korjstruktionskåren, men trodde, i afsende på matrosk åren, det vara bättre att bevilja större anslag än att minska numerå ren. — Deremot kunde han ej dela de yttrade åsigterna om roddflottan, hvars arjvändbarhet vore obetydlig om ens någon, sedan -ångkralten börjat använd as. Talaren gjorde en jem förelse härvid emellan kava !leri och infanteri, för att uttrycka förhållandet eme;!Ian en roende och er, ängflotta. Grundtauken i grefv.e Platens föredrag, ,semligen en väl rustad.om än minrdre. flotta, delade talaren, men trodde landets ekonomiska förhållanden vara sådana, att de tilläto ett! fullständigt sjöförsvar. Gjorde en jemförelse emellan landets f.olkmängd och inkomsterna i början af 1700-talet r,ch nu, då det befanns, att dessa nu voro större, Vsen. ändock hade man då 36 större fartyg utom alla dithörande mindre. SDå man förra riksdagen nedsatte bevillningep, så trodde tålaren utt genom ; densammas höjande medel skulle: erhållas till underhåll för en stor Hotta. Englands, stora vöilstånd trodde talaren härflyta deraf, att detsamnia sedan århundrader, tillbaka ej egt någon fiende inom sitt land, hvilken. kunvat för halfva sekler förstöra den bildning, som det uppnått, såsom skett på Europas fastlsad. Derjemte skapade sig ock detta land genom si7, flotta tillfalle till afsättning, såsom t. ex. anfördes, att ett af dess fartyg bade varit stationeradt vid kusten af något land, för hvars invånare ett slags sporrar voro serdeles begärliga och betaltes, med högt pris. Sådana blefvo med anledkng deraf: i Englaud förfärdigade och fanno sen strykande afsättning. Hrad: sammanförandet; af anslagen: till nybygnad och reparation beträffar, så tycktes för talaren det vara svårt att kunoa bestämma: buru mycket som till-hvardera skall användas, och ätt de derföre ej borde: delas; men föranledde en sådan sawmmanföring till att blott skryta med nybygnader utan ett tillräckligt underhåll, så var talaren af grefve Patens mening. Grefve . Puke önskade visserligen matroserna en högre aflöning, men ansåg den nuvarande ej så ringa, om man beräknar naturaportion, beklädnad, och att meningen är att de skola vara sjökommenderade, då i allmänhet högre aflöning bestås. Talaren medgaf, att konstruktionskåren vore för. stor. Om tillgåug till befäl skall vinnas genom det bestämda vilkoret för pensioneringen eller genom reservstaten beror på smak. I afseende på de seglande skeppens avtering till ångskepp så får man taga hvad man har, äfven om detej är det bästa. Roddbåtarnes tid trodde talaren vara alldeles förbi, och att ett kommande krig skulle visa, deras oduglighet eller mindre användbarhet. I afseende på det anmärkta mindre anslaget åt skärgårdsflottan, så villejtalaren upplysa, att den från andra håll fått större medel. Om man vill skilja anslagen för nybygnad och reparation, så borde hvartdera af dem vara tillräckligt. Man har en svaghet här i landet att vilja fördela i särskilta titlar, hvilket särdeles försvårade redovisningen. I afseende på offcerarnes öfning, vore en liten sådan bättre än ingen. Grefve Platen. Då han förut varit i tillfälle att gifva-sina åsigter tillkänna, så ville han nu, ehuru han här ej ville till vederläggning upptaga de af de begge -talarne uttryckta åsigter, hvilka dock vore mera öfverensstämmande med hans egna, än han vågat hoppas; dock hafva anmärkt att han ej delade desamma. : Talaren hade i England med mycken beredvillighet fått tillfälle att se buru hvarje fartygs nybygnadsoch reparationskostnad finnes bokförd på ett enda ställe, så att genast hela kostnaden blir synlig. Talaren hade lemnat departementschefen uppgift härom. I afseende på sammanföringen af muybygnadsoch reparationsanslagen hade grefve Puke erkänt talarens uppgift. Grefve D. Frölich: Då män-af facket omsider trädt upp för att afhandla den vigtiga frågan om skärgårdsflottans existens, har jag ansett min skyldighet, helst jag redan haft tillfälle derom säga min mening, vara att — jakttaga tystnad; men då grefve Piaten icke till replik upptagit tvenne br grefve Pukes högst märkvärdiga yttranden, som i min tanke, när de fälla. af chefen för förvaltningen af sjöärendena, utmärka derstädes rådande principer, så nödgas jag upptaga dem. Grefve P., efter att hafva yttrat åtskilligt annat, som skulle bevisa roddflottans mindre tjenlighei såsom försvarsvapen, ansåg sig kunna sluta denne bevisning med följande ord: Dez striden dessutom. emellan röddflottan och den seglande, är så gammal, att enda sättet att få slut på den blir vid nästa inträffande krig, och då få vi se hvem söm har rätt. I sanning, mina herrar, denna förklaring framkallar lika mycken förvåning som dystra betraktelser, Grefve Puke torde icke ha besinnat, att man kar med skäl konstroera hans ord sålunda: SVi skola låta roddottan förfalla, beröfta den sitt befsl och månar Re Me till öfning, och Sedan — när riget utbrister, få vi välse hur odugligt vape:; roddflotta ära. gligt vapen denna Men icke fog härmed, grefve P. synes äfven he förgätit, att detta argument: I fån väl se alltid förråder att den disputerande saknar ytterligare skäl, ja alla andra fraser till genmäle. Det är det yttersta man tillgriper, bevisande att förrådet nettopp ir slut, när man nödgas komma fram med det platta ;I fån väl se (allmän munterhet). Den and-a br grefvens utsago, vid hvilken jag fästade mig och som utföll till svar på grefve Plaens påstående, att anslagen borde, såsom fordom egi um, vara fördelade till visst belopp för stora och visst för skärgårdsflottan, var ungefär så: att det 7ore bättre för förvaltningen att ba anslaget odeladt. .;y då kunde man tapa detaf efter hvad man tyckte bäst vafä.n — Nå väl! Huru denna Princip utföres, dei ha vi redan sött. Grefve Puke har alldeles rätt at hb enskilt man kan, hur måpga slags utgifter ha: in kar att bestrida, varesig för åkerbrak, bergsrö else eller annat, icke behöfva afskilja i särskilt låd: Nn summa för hvarje. Han må gerna hålla sin kass. ;delad, hvarigenom han blir i tillfälle att änvänds 1ågot till sina nöjen och äfven något till sina gunst ingar. (Här gjorde talaren med handen en röelse, som ånyo framkallade munterhet.) Men de melel, som folket med sina skatter öfverlemnar till reseringen för ait användas till statens vigtiga ända nål; dem tror jag bäst vara att de bli, efter grundags mening och bokstaf, gifna endast medvilkor at. le användas till bestämdt utmärkta ändamål. I öf igt förundrar det mig att br grefven synes ha förisett en regel, som uu för tiden gjort sig gällande id all organisation, äen nemligen af arbetets fördeling. Alla vapen kunna, vara goda hvar för sig. et är hvar för sitt behof och plats, derom har jag örut yttrat mig. Slutligen må jag tillägga, ehuru jag måhända ick orde triumfera öfver grefve Puke, då han nu för hårå gången förnekar min uppgift för en tid sedan, tt af 800,000 rdrs anslag till sjöförsvaret endas 3,000 tillegnats skärgårdsflottan. När grefve Puke fentligen. gaf mig dementi derom, ansåg jag de j behöfligt upplysa honom, att jag hämtat siffran r K: M:ts egen nådiga proposition, grundad; söm et bör förmodas, på uppgifter från sjöförvaltöingen mn hvar af ridderskapet och adeln kunde finna hver om hade rätt, grefve Puke eller jag; men nu, då an för andra gången nekar siffrans riktighet, som refve Platen äfven funnit sådan, och tillika förkla s sr att han ej mins hvad summan precist är, så k?, låste jag relevera. detta såsom någonting högst :ärkvärdigt. Deona strid är väl ej annat än en fö ;irpostaffär af mindre vigt, men mör en gång hufadbataljen stundar, borde, på grund af grefve Pu-Fs es sätt att vederlägga sina motståndare, en hvar IP. ara beredd att visa honom svart på hyitt i tryck, gå fall han dermed kan förmås antaga reson. n Nar grefve Puke åter: fått ordet och till hecva.