Aftonbladet – 27 december 1856, sida 2

BR — dande i hela hennes ausigte, att det tycktes komma Edvins hjerta att vekna och framkalla en ny tanke i hans själ. Han störtade fram, fattade hennes händer och utropade med darrande röst: Siri, säg att du af behof, af någon hård nödvändighet blifvit tvungen att handla sor du gjort. Säg att du gjort det för din farmor, att du för hennes skull uppoffrade mig och föredrog den der rike mannen. 838 mig, att bon förmått dig dertill, att du lider, att du är olycklig och förkrossad af det steg du tagit. O, Siri, Siri, jag skall med våld rycka dig från denne man, som vågat höja sill blick till dig; jag skall arbeta för 088 båda och du skall icke behöfva göra detta gräsliga offer. På mina knän vid dina fötter tigger jag om ett ord, ett enda, såsom bevis att ditt hjerta icke är trolöst. Med den vissheten känner jag raig stark att kullstörta bvarje hinder, att kämpa emot både nöd och elände. Siri bade låtit honom qvarbålla sina händer, låtit honom nedfalls på knä och linda sin arm om hennes lif, utan att hon egt styrka att göra en enda rörelse; men vid de sista orden spratt hon till, liksom uppväckt ur en dröm, öch ryckte sig lös från honom, mumlande: Nöd, elände... aldrig i Derefter förde hon handen öfver pannan för att reda sina tankar, och sade med en låg, men. djupt allvarlig öst: z Af fri vilja bar jag brutit vår förlofning, och af fri vija har jag förlofvat mig med doktor sk. Ingen har tvingat mig till detta. steg, endast medvetandet att fattigdomen är en fi ende till. kärlek och lycka... Gå Edvin, vi äro skilda. Lifvet ligger öppet för dig, du skall snart glömma mig ... 7 c Du ljuger på dig sjelf, utbrast Edvin med 0 rtviflan. Du kan icke vara en så usel va