Aftonbladet – 27 december 1856, sida 2

Nu är jag så olycklig jag kan blifva här på jorden. ; AA Vi vilja till upplysning meddela hvad som inträffat utider det år som förgått. Under de tre första månaderna af året njöto Sri och Edvin af sin lycka att dagligen kunna bygga luftslott för framtiden och tala om sin kärlek och sin. sällhet. — I slutet af Mars måste Edvin såsom skrifvare åtfölja en domare till landsorten ; och skilsmessans smärta var den första, som kom att låta Siri känna, det lifvet lika väl har törnen som rosor. Kort derefter ingjuknade fru Alard. Siri måste nu lemna sitt arbete för att egna farmodren den skötsel hon behöfde, Veckorna förgingo under det Siri. oupphörligt var vid den sjukas sida. De små besparingar fru Alard gjort åtgingo alldeles, emedan Siri nästan ingen tid hade öfrig för arbete. Ändtligen började gumman att tillfriskna, men var och förblef lam i högra sidan. Att hon återvände till lifvet, var något hvarför både Siri och den sjuka ansågo sig ensamt bafva doktor Eks outtröttliga omvårdnad att tacka. Men det skulle snart visa sig, att dermed voro ieke sorgerna slut; ty ett nytt ondt kom att hemsöka den gamla; hon blef — blind. Nästan alldeles nedtryckt under tyng en af detta nya slag, hade Siri satt sig nel att skrifva till Edvin, för att meddela honom denna tillökning i hennes sorger, då doktor Ek kom på besök, Han hade fattat ett synbart intresse för den unga outtröttliga v rdarinnan af den sjuka farmod en, När doktorn inträdde i det yttre rummet, fann han Siri sysselsatt med att skrifva. Fra Alard hade fallit i en lätt slummer, hvarföre Siri skjutit till dörren mellan de båda rummen. Nå, huru är det i dag ?2 frågade doktorn och fattade den unga flickans hand.