derna -på denna. kläss, och må.man sedan granska lämpligheten afdepartementschefens förespegling att vilja anskaffa. 600 sådana karlar mot en aflöning, utom förmåner in natura, af 25 öre om dagen, då kofferdimatrosen för oärvarande erhåller. 142 öre med iogen annan egentlig skilnad för resten -dem emellan, än att den förre får en summa motsvarande en enda månadspenniog af. den: senares att skaffa sig kläder för, och slutligen, oförmögen att längre arbeta en pension af 13 rdr 50 öre rmt årligen. Hittills har antalet varit beräknadt till endast 400, men:buru har detsamma varit uppfyldt? Rullorba upplysa frågan i hvad antalet vidkommer. Med afseende å beskaffenheten vädjade talaren till alla de yrket tillhörande som voro närvarande, såväl chefer soni underlydande. Hems:älde om då ej vore bättre ati först göra en verklighet af de 400 nu bestämda, iosan man förespeglade sig att kunna erhålla 600 på de föreslagna vilkoren. Den vigtiga frågan om möjligheten aut under fredstid--bibebålla personalen vid full tjenstbarhet genom befordran i lämplig tid, un derlättad genom passande pensioner, har äfven med skäl utgjort föremål för departementschefens uppmärksamhet; men buru bar denna sak blifvit be: handlad? Man vill tvinga den pensionerade att yiterligare under 5 år underkasta sig tjenstgöringsskyldighet, om ham skall erbålls full pension. Tala ren änsåg sådant icke billigt, kanske till och med, usder. vuvarande föreskrifter för samiralitets-krigs: manshuskassen, icke fullt lagligt och trodde, då ovil korligen en del af de afskedstagande äro till vidare tjenstgöring oduglige, bättre att genast vid denna vidpunkt afgöra hvilka skulle bibehållas vid tjenst göringsskyldighet och öfverflytta dessa på reservstaten, upder det att de öfrige öfverflyttades på pensionsstat. Förordade till följd häraf bibehållande af reservstaten och öfverförande till densamma af dev summa, som blifvit begärd till förökande af pen: sionskassans tillgångar för att dermed sätta styrelsen i tillfälle öka dessa löner i samma förhållande som de på ordinarie stat, eller så, att de alltid bibeböllos vid det belopp som lön å stat utan tjenstgöringspenningar utgör, och att ditkommendera eller flytts så, som ståtens bästa det kräfde. Äfven. här syntes gemenskapen halva blifvit allt för mycket åsidosatt. oaktadt både konuvgens och revisorers af kassar uppmärksamhet varit riktad bärpå, men då talaren väckt särskilt motion i frågan, som han boppades skulle tillvinna sig utskotts och ständers behjertande, ville han ej nu vidare upptaga ståndets uppmärk: samhet dermed Af alla dessa skäl tillstyrktes anslag till löner eiler lönförbättringar endast i de fall, der de ej på annat sätt kunde beredas, och blott provisionelt till nästa riksdag, med belopp af 50 4. å löner ej högre än 1000 rår rmt och 33!,, 4 å löner öfverstigande denna summa. Med hänsyn till materielen vitsordades.af den kongl propositionen tillraekligt den bristande förmågan att uppfylla gifna löften, och ändock syntes man gjort sig allt besvär att skaffa flotta för godt köp genom användandet af gamla skepp, ett sätt längesedan utdömdt bland andra nationer, annat än i bebofvets stund. Man bor: de kunna fatta, att fartyg, utrustade och bygde innan man ansett möjligt att använda ånga på krigsskepp. icke kunde vara lämpade efter tidens fordringar och att således den kostnad, som nedlägges på dylikt, endast är att anse som. bortkastad. Tidens inflytande på virkets godhet torde ock vara att taga i betrakcande. Ansåg att inga anslag borde lemnas härtill och innan den styrelse, som hyllar idn af ungskepp, uppstält sina beräkningar på sådane af tidsenlig beskaffenhet Härutinnan vore att göra en besparing af mera än 132,000 rdr rmt omåret eller öfver två millioner rår rmt på den beräknade tiden af 15 år. Kunde slutligen icke undgå anmärka, att om detanmärkta förfarandet kunde anses. förklarligt och förlåtligt, då frågan vore att i farans stund anskaffa försvarsmedel på kortaste möjliga tid, då man icke alltid -vid dylika fall får vänta sig ett det mest förståndiga användande af statens medel, vore sättet, när man antager en tid, mera än tillräcklig för fartygens byggande, af ej mindre än 15 år, både oförklarligt och oförlåtligt. Hvad skulle dessutom uppräknandet af ångskepp, ångfregatter, ångskonertar betyda? Icke vunnes deraf någon upplysning om hvad framtiden bure i sitt sköte, då hvar och en sakkunnig väl vet, att under hvart och ett af dessa namn kan förstås fartyg, sdet ena dubbelt så stort, nära dubbelt så kostsamt som det andra? Hvarföre icke bygga något af de mindre bland dessa fartyg, då dessa ovilkorligen vore de användbaraste under fredstid och, som erfarenheten torde komma att visa, äfven under krig: i Östersjön. t Må man använda de gamla skeppen till hvad de duga, och detta kan vara till: mycket nog vid försvaret af våra kuster och hamnar, men må man låta bli att söka föreviga dem i en tid, då de ej mera passa. Önskade, att man icke skulle tro, att ideer blifva storartade blott derföre att de afse till massan stora ting. Helgjutenhet och sammanhang vore äfven af nöden. Talaren fann anmärkningsvärdt, att under denna storartade Ökningsifver blott icke skärBärdsvapnet. mera blifvit ihågkommet, då man vid alla. möjliga tillfällen ser Tramstantas den omsorg, med hvilken det af närvarande styrelse omhuldas. Kunde ej klandra ångkanonsluparne, då han alltid ansett skärgårdsvapnet odugligt utan ånga, och redan för 5 år sedan. förordat antagandet,, deraf, .soch skulle visst ej annat än på det uppriktigaste önska framgång häråt, glad om det misstag han vid denna tid begick, att tala om med bombkanoner beväpnade ångbogseringsfartyg af 70 hästars kraft, i stället för ångkanonslupar med samma kraft, vore det värsta som han eller någon annan marinminister begått. Ansåg blott ej, att de roende till följd häraf borde utdömas, då de icke kostade mera än en fjerdedel och en gång i position i ett skärgårdskrig, som ändock är ett positionskrig, kunde verka med samma kraft och kanske större. skottsäkerhet. Äfven de kunde och borde förbättras, blott de ej alldeles förkastas, och äfven härutinnan ansågs det afgifna förslaget, att icke nybygga några under de kommande 15 åren, förkastligt, då man sålunda uteslöte nödiga förbättringar äfven på detta vapen, en förkärlek för dc detta vapens närvarande beskaffenhet, hvartill talaren 1 för sin del ingalunda ville göra sig skyldig. Vitsordade det förbättrade skick, i hvitket skärgårdsflottans utredning under senare år blifvit försatt, men ( ansåg sådart endast böra få gälla hvad det kunde i jemförelse med sådana förhållanden som d.t, att utaf den af rikets senast församlade ständer: anslagna million till iståndsättande af flottans materiel hade, af 800,000 rdr bko, -787,000 rdr blifvit använda till det yttre sjöförsvaret och 13,000 rår till skärgårdsflottan, och att enligt den af departementschefen uppgjorda plan för unga officerares öfning skulle först, sedan de i 4 år uteslutande varit sysselsatte med öfning å det yttre sjöförsvarets fartyg, någon dylik med afseende å skärgårdsvapnet komma i fråga. Ansåg derföre ovilkorligen nödigt, att medlens användande noga kontrollerades, och dertill hörde !l äfven, att den föreslagna sammanslagningen af nybygnadsoch underhållsstaterna ej bifölles. Utan f bestämd delning försimmas underhållet, .och om det le är illa att veta sig icke ega någonting, är det ändå värre att icke underhålla och hafva i fullgodt stånd 1 hvad man anser sig ega. Då de anslagne medlen ej räcka till allt hvad man vill; -Skule de, användas Ik hädanefter, likasom förr då sådant ej varit förbudet, Ik på det-som synes mest, under det att det andra får !f et — — —AS dig och mig till tants förlustelse. Nå icke li mig. emot.n S je Åhnej, om du! bara vill -hjelpa mig medjin julgranen; så skall jag förtälja alltsammans. a Förslaget antogs med acklamation och Ed-I