Aftonbladet – 24 december 1856, sida 3

Der sitter gifvaren, svarade fru Alard, och pekade på Edvin, som erhöll en blick och en tacksamhetsgärd, hvilka båda en hvar kunnat afundas honom: Siri fick äfven mycket annet smått, och allt saker, som gjorde henne glädje. Äfven Edvin och fru Alard fingo några små gåfvor. Under det farmodren efter julklapparnes gifvande gick uti köket, föratt bestyra om den lilla supån, blefvo de unga tu allena. Edvin satte sig bos Siri och tog hennes båda händer, i det han sade: Nästa jul, Siri, fira vi vårt bröllop Tror. du det? svarade Siri leende. Men är det icke för snart? Hon lutade sitt hufvud mot hans axel. För snart! Jag tycker det är en hel evighet till dess, O Siri, huru högt jog älskar dig! Vi bestämma nästa julafton till vår bröllopsdag; skola vi icke det? Hvarför icke? Siri såg öfvermåttan lycklig ut. Men farmor skall bohos 055. Det är klart. Det värsta är, att mina inkomster äro så små., Betyder ingenting. Jag skall fortfara att brodera i guld och silfver, och då hjelper jag till sMen, Siri ... Inga men, jag ber. Ser du, Edvin, jag har aldrig kunnat förstå hvarföre icke hustrun också: tillika med mannen skulle bidraga med sitt arbete till deras gemensamma hushåll. Ack! burn djuft är det icke att arbeta för dem mean älskar, och hur lycklig där man icke då? Farmor och du, se der allt hvad jag älskar på jorden. aOch, du, du jensam,. Siriy är allt för mig. Så drömde dessa unga, som sågo lifvet endast i rosenrödt. Att det äfven hade en svart