Aftonbladet – 24 december 1856, sida 3

för liten för den der herrligheten. Jag passar bättre för den fattige notarien. Siri, älskade Siri, hvilken julklapp ger du mig icke! O, hvarföre eger jag icke ett leende, lyckligt lif att erbjuda dig, fullt af rikedom? Nu deremot... å Tyst! Min lycka, min rikedom heter — Edvin; och nu är den saken afgjord. Jag fortfar att brodera, du att arbeta, och vi skola blifva mycket, mycket lyckliga. Och du--skall aldrig återtaga din kärlek och det löfte du gifvit mig? Aldrig! svarade Siri alivarligt. Jag kan aldrig.finna lyckan med någon annan, aldrig älska någon mer-än dig.n Tack, tack, .du ljufva, älskade Siri! Den dag du beröfvar mig din kärlek och tron på din beständighet, skulle innebära döden för mig. En varm kyss beseglade deras förbund. Granen brann så präktigt och ljusen vöro tända i båda rummen, då fru Alård kom hem. I den lill: kretsen firades en glad och fröjdefull julafton. Edvin bad gumman välsigna deras förlofning. Med djup rörelse lade hon sina händer på deras sänkta hufvuden och uttalade en varm välsignelse. Derefter framtog hon Siris fars förlofningsring, den hon bad Siri att gifva Elvin, som åter gaf Siri sin mors. Så voro de förlofvade, dessa unga, som innu så litet kände af lifvets bitterhet. Efter tet kommo julslspparne. En stor ask, adresserad till Siri, bars in af deras upppasserska. Hon öppnade locket och skrek till af glädje; det vår en Jjusröd netteldukskläd-! Ding. i Farmor, farmor, hvad bar du gjort! utropade hon.