Aftonbladet – 24 december 1856, sida 2

drar, äro de visst icke för vackra; eller dyrax, sade Siri, öfverlycklig af den belåtenhet, som lyste ur farmodrens ögon. i Man drack kaffe under glädje och prat. — Derefter gick Edvin för att begifva sig upp i rätten. När han var i dörren ropade Sir: åt bonom: Kom ihåg att jag vill tala vid dig, så fort du kommer hem. Skall ställa mig hennes nåds befallning till efterrättelse, svarade han och gick. När Siri blef ensam med farmor, tog hon en pall och satte sig vid hennes fötter, under det hon såg upp i gummans ansigte med ett skälmaktigt uttryck. Rara, söta farmor, nu kommer jag med en -hel mängd julönskningar, till hvilka du icke får säga nej. Hör du det? Barn, om jag kan, så vet du ju att jag uppfyller alla dina små önskningaro, svarade fru Alard och ströz med handen öfver sondottrens gyllne lockar. Åh, den här gången kommer du ifrån saken, bara med att säga — ja. Godt!. Låt höra.n Ser du, fermor lilla, jag är nu aderton år. Det vill säga, jag börjar blifva gammal — Siri såg helt högtidlig ut. Fru Alard log. g Det der är obesiridligt. . Du är verkligen till åren kommen, — en riktigt respektabel ålder. j Ja, si är det, Fastän du skrattar deråt, så förbåller det sig ändå så, Som jag sapt, jag är aderton år och har ännu icke vart på någon — bal.n— Siri såg forskande på farmodren och tillade: Vet derom ingenting mer. än hvad jag jäst i böcker. Tycker du icke, att det är bra bärdt?x , Jo,: mitt stackars barn, det tycker jag visst svarade fru Alard; men...n Se så, icke får du blifva bedröfvad eller