STECEHOLB, co 24 Dec. Frågan om Neufcbåtel har antagit ett hotande utseende, att döma af de ifriga rustningar, som göras både ef Schweiz och Preussen; och den retade stämning som tyckes råda i begge länderna. Diplomatien, som säkerlien skulle kunnat qväfva denna förveckling i ein linda, om den ej nu liksom ofta förut sökt begagna den till ett grumligt vatten att fiska uti, har så länge lekt med frågan, att hon mot sin vilja lyckats göra den till en i bokstaflig mening brännande. Detta gäller isynnerhet om Frankrikes och dess beherrakareg sätt att. behandla den... Skulle man tro det antagna skenet och den vreda minenyha:de man all anledning att befara, det kejsar Napoleon: ämnade, i förbund med Preussen och Ryssländ, söka qväsa det lilla modiga Schweiz för det det vågat tro på och förfäkta en gemensam .internationel rätt för de starkare och de svagare. Det är dock för mycket som talar emot Frankrikes och särskilt Louis Napolzons deltzgande i ett sådant förbund, för att man skulle kunna tillägga detta uppträdande någon: annan. karakter än den af en vanlig diplomatisk manöver. Ty först och främst skall England aldrig, hvad äfven en i går ingången telegrafdepesch bekräftar, gifva sitt samtycke till någon våldaåtgärd mot Schweiz, och Lonis Napoleon har nyligen visat, att han ej ännu tror sig kunna umbära förbundet med denna makt, Vidare kan han ej förbise, att det strider mot Frankrikes intresse, att en af de östra portarne till dess område, de till Neufchåtel stötande Jurapässen, befinner sig i händerna på en stormakt, som redan tre gånger visat, att den hittar vägen till Paris. Och slutligen kan han ej, huru långt han än zom adept må ha bunnit i. Macchiavellis skola, ha helt. och hållet förgätit tacksamhetens plikt. Och skulle han det äfven, skall dock hans skarpa förstånd säga honom att otacksamhet kan vara. ett politiskt fel. Han kan nemligen ej annat än erinra sig huru han efter uppträdet i Strassburg 1836 sökte och fann skydd i Schweiz, och huru denna makt, då Frankrike fordrade hans förvisande. och : understödde denna sin fordran med. en armekäår af 25,000 man vid ränsen, icke blott icke eftergaf för denna ordran, utan rustade sig att försvara asylrätten på ett sätt värdigt antikens vackraste föredömen. Att det då ej kom till någon konflikt emellan Frankrike och edsförbundet, förekoms endast genom Louis Napoleons frivilliga vafresa.. Och denna heroiskaförsvarare i nödens stund kulle ban nu svika. Huru historien skulle stämpla ett dylikt bandlingssätt kunde han möjligen förbise, men ej det förakt, hvilket han derigenom skulle ådraga sig i det ridderliga franska folkets och hela Euwopas ögon, Och despoter, sådana.som han, frukta vida mera att föraktas än att hatas. Det är derföre all anledning att med vår Berlinerkorrespondent, i hans gårdagsbref; antagay att Frankrike endast velat uppdrifva tvisten mellan Preussen och Schweiz till en viss värmegrad, för att derefter få äran af att uppträda såsom medlare och derigenom ytterligare stadga sitt inflytande. I denna sin politiska beräkning tyckes han dock ha glömt idiosynkrasien hos konungen af Preussen och hans junkrar å ena sidan. samt. schweiziska folkets ömtålighet om sin sjelfständighet å den andra, och det kan derföre ha varit fara värdt, att han under sitt diplomatiska 1ekande med elden kunnat åstadkomma hvad han ej ämnat, en ordentlig eldsvåda, ett verkligt krig. Lyckligtvis tyckes dock Englands hållning ha verkat som kylande pulver 8 begge sidor, och det är förm dligen dess kloka besinning man har att tacka för den fredliga: uppgörelse, som, enligt en i dag ankommen telegrafdepescb, snart skulle kunna vara att motse.