Aftonbladet – 20 december 1856, sida 2

Breflåda. 1.. Det finnes väl. knapt nägon på, senare tiden väckt fråga, som framkallat en så liflig verksamhet och satt så många pennor i rörelse, som den om löoeförköppvingarne. JÄtmw anländer knapt någon-post; som icke medför ett antal artiklar i detta ämne; hvilka gå ut på att särskilt rekommendera den eller ten tjenstemannakategorien och. visa, att dess behof och berättigande äro proportionsvis större än andras. Skulle vi meddela-alla; dessa artiklar. — som om de icke vore så direkt framkallåde, af det enskilta intresset, utan vände sig kring någon ur allmän synpunkt fattad såmhällsångelagenhet; skulle innebära vackra vittnesbörd om-common spirit). och intresse för -publiciteten — så skulle vi dermed upptaga tidningens hela utrymme i flera veckors tid. -Bland massan af dessa artiklar, med särskilda rekommendationer för läfismän, ländtstaten i allmänhet, tulltjenstemän, skollärare, aflidna militärers enkor och barn 0. 8. V., vilja vi nu blott särskilt omnämna en. uppsatts, som fäster uppmärksamheten derpå, att, då man varit betänkt på att gariska ansenligt höja officerarnes aflönivg bäde vid värfvade och indelta regementen, intet afseende synes ha blifvit fästadt på den menige Soldäten och en förbättring i hans klena silkor, hvilket insändaren anser skola leda derhän, att, med den stegring arbetspriserna erhållit, det efter utlöpande af de nuvarånde kapitulationstiderna skall bli omöjligt att få personer, som bli villiga att inträda i soldatledet. 2. Ea landtman i Södermanland har inskickat ett sändebref till den hedervärde Petter Jönsson i Träsländå, med: anledning äfdennes yttrande i frågan om allmän. vapenplikt. -Iusändaren menar, att Peiter Jönsson, då han ber Gud bevara, sina.barn för att någonsin bli pliktiga att bära vapen, aldrig kommit att närmare tänka och få reda på, hvilket öde skulle drabba den svenska allmogen och dess barn, om Sverge em gång, till följd af bristen på ett omfatvande och ordnadt folkförsvar, skulle komma att dela det arma Polens öde. Insändaren yttrar den tanken, att om Petter Jönsson blott ett år hade haft den äran att få smaka på det ryska öfverväldet med dess utpressningar och förfärliga rekryteringar, så skulle han kanske för återfående af de rättigheter han nu besitter och för hvilkas bibehållande han nu icke anser tillständigt att göra någon personlig uppoffring, vara fardig att yrka sllmän vapenplikt, icke blott för sig och sina söner, vore de än sex, utan för hvarje svensk yngling och man, som förmådde bära ett vapen. 3. Ett bref från Fablum uttalar de bekymmer han der hyser med afseende på. tillsättningen af ny landshöfding i länet. Skall man få någon gammal afdankad militär eller någon förnäm odugling, för hvilken embetet blir en sinekur eller pension? Eller skall regeringen göra något afseende på provinsers behof och. dess befolknings omdöme och i spetsen för dess styrelse sätta en person, som känner landets egendomliga förhållanden och dess behof, och som har förmåga att göra något för dess förkofrån, en man, som genom .humanitet och rättrådighet kan ingifya akthing och förtroende? Det är dessa frågor man med alltstörre ängslån gör sig med anledning: af söderifrån .kommande,. till utseendet otroliga, men dock, med den erfarenhet man förut haft, ganska Oroande rykten. Yr; TG a 4, Några insända upplysningar om sjöbeväringsmanskapets exercis skola meddelas så fort utrymmet mödgifver. 5. En insändare från Roslagen gör anmärkningar mot det, såsom han påstår, öordentliga sätt, hvarpå från barnhuset uppfostringshjelpen för de derifrån till landsorten utlemnade barn utbetalas.