Aftonbladet – 18 december 1856, sida 2

sjelf tillsätta sekreterare, blef efter någon diskussion utan votering bifallen. N:r 11, likaledes. N:r 12, om upphörande af adelns sjelfskrifvenhet att vara ordförande i utskott, framkallade åtskillige talare. För bifall yttrade sig doktor Nordander, riksarkivarien Nordström, doktorerne Sandberg och Säve, kyrkoherden Sonden och prof. Carlsson; för afslag talade biskop Annerstedt, prof. Lindgren och prosten Ljungdahl. Vid anstäld votering bifölls förslaget med 22 röster mot 18. N:r 13, om rikets ständers sammanträde på gemensamt rum, bifölls vid votering med 21 ja mot 17 nej. N:r 14, om statsrevision hvart annat år, bifölls. Det sista af de i memorialet innehållna grugdlagsförslagen, om uppskof i riksdag, blef med 21 röster mot 17 afslaget. Borgareståndet. Debatten om ändring i stadgandena angående städernas representationsrätt. (Slut från gårdagsbladet.) Hr Rydin förklarade, att då han motsatte sig förslaget, hade han just velat förebygga hvad som inträffade i Fraokrike, och hvarom en talare erinrat. Han ville ej bidraga att dränka landet i blod och vårar Hr Björck hade vid förra riksdagen i konstitutionsutskottet framstält ett förslag , åsyftande att gifva representationsrätt i borgareståndet åt medelklassen både på landet och i städerna; men detta förslag vann ej framgång, och man hade i utskottet rent ut sagt, att man motsatte sig detsamma, emedan det skulle tillföra borgareståndet så mycken intelligens, att detta stånd skulle blifva de andra stånden öfvermäktigt.. I det nu förevarande förslaget vore fråga blott om medelklassen i städerna, men det skulle likväl hafva till följd en verkhg stadsrepresentation i stället för den närvarande yrkesrepresentationen, och talaren vore öfvertygad, att om det nu antoges, skulle borgareståndet säkerligen derpå vinna. Det vore i hans tanka fördelaktigt, att småningom bryta ståndsindelningen, då det visat sig att sådant, åtminstone tillsvidare, ej läte på en gång verkställa sig. Hr Bodell uppträdde ännu en gång, emedan han ansåg det vara skäl att någon stund fördröja afkunnandet af borgareståndets dödsdom. Utvecklande hvad han vid sitt fösta uppträdande yttrat, sökte han ådagalägga att förslaget ginge ut På att ur ståndet utplåaa det borgerliga elementet och uttränga dem som representerade. mödans söner och det skattdragande folket. Det stode dessutom i strid med grundlsgen, der det i 57 regering:formen står, att svenska folbets rätt att sig beskatta utöfvas af riksens ständer allena, hvilket ord allena ingalunda kunde betyda detsamma som konungamakten och dess organer, hvilka enligt detta förslag skulle komma i besittning af beskattningsrätten. Genmälande åt skilliga under diskussionen fälda yttra: den, fästade sig tal. vid en ledamots påstående, att tal. beledsagat silt första anförande med bön och sådg. Häån hade visserligen bedt till Gud att han måtte bevara konung och fädernesland för en sådan lag, som den föreslagna, men sjungit hade han ej, fastän han nu måste uppstämma borgareståndets svanesång. Bön och såug vore väl eljest hans käraste sysselsättning, och han påminde sig att i sjelfva Amerika börjas och slutas kongressens förandlingar med bön och sång; men sådant skulle naturligt-is vara en skam uti vårt luiherska land: Att borgerskapet skulle, såsom en ledamot yttrat, taga sin tillflykt till konungamskten, deri funne tal. ingenting oadt, och önskade han att borgerskapet skulle göra det till förebyggande af denna reform; hysande han den förhoppning att isynnerhet dess praktiska omöjlighet skulle i konungens rådkammare blifva insedd. Hr Schwan hade ett längre aoförande, hvari han, såsom eti bevis på den allmänna missbelåtenhet, som börjat förspörja. hos städernas orepresenterade iavån-re öfver att vara uteslutna fråa all delaktigbet i rådslag och beslut både om statens och städernas angeiägenheter, erinrade om den fråga, som blifvit väckt om reformerande af Stockholms kommunalstyrelse. Tal. hade i borgerskapets eget intresse ifr t för denna reform, ty ingen tunga kuade vara större än den möngd kommunölbestyr, som hvilade på borsgerskapet. Samma skäl vore tillämpliga på förbållandet mellan borgerskspet och städernas öfriga invånare i hvad som rörde städernas representerande vid riksdagen, och tal. understödde alltså nu det fö-. revarande förslaget, I afseende särskildt På invändniogarne mot medzszifvandet af represeatationsrätt åt embetsoch tjenstemän, hemsiälde talaren om det vore industri-idkarre ensamme, som skattade till staten, och om derförg de ensamme skulle ha rätt att hesluta om skatternss användande. Han s:orde vidare, om icke embetsmannens arbete vore lika vigtigt för staten som handarbetet, och han erinrade derjemte om den allmänna aktning de svenska embetsmännen åtnjöte, såsom både på karakterens och kunskapernas vägnar jemförlige med hvilket som helst annat lands empbetsmän. Och dem ville man nu vägra en plats i representationen, förgätande historiens vittnesbörd. att de svenska embetsmännen vid mångfaldiga tillfällen ådagalagt ett frimodigt och fosterländskt handlingssätt, och att alla våra store män, utan något enda undantag, varit embetsmän. Om husegaren ansåg talaren sig ej behöfva orda. Han vore utan all fråga stadens naturlige represeptant, sisom den der i sjelfva verket egde staden. Erinrande slutligen; att borgareståndets anseende grundade sig derpå att detta stånd sraftigt understödt framåtskridandet, uttalade han den öfvertygelse, att om ståndet icke bifölle detta förslag, skulle det förvärfvade anseendet sättas på spel och enhvar fråga sig, huru det i sjelfva verket förhölle sig med borgareståndets liberalitet. Och skulle Sn ståndet genom-detta förslags antagande upphöra att vara ett borgarestånd, blefve det i stället, hvad som bättre vore, -en delegation af svenska folket, Talaren bifölle derföre förslaget. Hr Hesselgren hade ingenuing emot upptagandet af nya elementer i ståndet, men man ville nu åt dem medgifva ett alltför stort utrymme. Då brukspatronerna upptogos, var antalet begränsadt. Trodde att ståndet för närvarande ganska väl försvarade sin plats, och att folket på borgareståndet hade anspråk, dem man ej finge förbise. Talaren motsatte sig alltså förslaget. Sedan derpå hr Eundh yttrat sig emot; hrr Wettörbergh och Lundberg åter för förslaget, samt hrr Almgren och Boman uppträdt att genmäla några under diskussionen fälda yttranden, den sistnämde särskilt till bestyrkande af sitt påstående, att fjerdepartsegare i Falu grufva skulle få rösträtt både i denna egenskap och såsom husegare i Falun, slöts öfverläggvingen, och förslaget blef genom votering antaget med 42 röster mot 18. DOES Till Redaktionen af Aftonbladet.