vara Herthas mening, att alla qvinnor ega sådana der kunskapssökande andar och skulle vilja eller kunna bli dylika kunskapsidkande frun immer? — Bådadera lika litet som alla ynglingar! Nog vet Ernst Ludvig huru många gossar gå ut ur skolans första klasser för att egna sissåt Jifvets allehanda yrken, hvilka mera passa för deras anlag eller lefnadsomständigheter, och att det, till och med vid akademierna, finnes mången, som slutar innan ban hunnit parnassens högsta topp. Men hvilka af dem gå längst på kunskapens bana? Månre icke de, som -sträfva att bereda sig till någon utmärktare, mera inflytelserik plats i samhället? Så ock med qvinnan. Ju högre plats i samhället hon vill intaga, desto vigtigare måste det vara för henne, att kunna på hufvudets och själens vägnar vara densamma värdig. Om till och med, HKvilket dock ingalunda är nödvändigt vid inrättandet af högre bildningsanstalter för fruntimmerydessa skulle emensamt: med ynglingar söka kunskap vid a källor, hvarur dem framväller, har? då erfarenbeten visat några så rysliga vådor deraf, att t. ex. Upsala dämer gerna bevistade Geijers och, Atterbo ss föredrag, och att de gemengamtmed universitetetssmedborgare! njötoaf de storatadetaflor från häfdens eller diktens lustgårdar desså mästare upprullåde? Ettrent sinne fruktar inga faror, gom! det tror sig kunna besegra! : Ernst: Ludvig medgifver , att. ingen lag stänger qvinnamn: från de fria könsternas, de sköna vetenskapernas utöfning (ehuru dessa rättigheter först i senare tider hafva blifvit dem medgifna. och ännu, ej så sällan böstridas dem); men påstår, att qvinnor, begäfvade med storaxanlag för vetenskapen, höra till de-sällsyntaste: undantag. — Först och främst torde; vid en blick på äfven den man liga delen af menniskoslägtet, det böra erkännas, att ostora anlag för vetenskaperna äfven der varitoch äro sällsynta,. ehuru. rätt många kunna och få begagna medlen att inhämta både goda och fruktbringande kunska-: per och till och med vetenskapliga insigter. För det andra kan man med skäl fråga, huru Ernst Ludvig. vet, att .qvinnorna sakna lika. oda: anlag -somsmännerna, då: veterligen så alldeles litet hittills blifvit gjordt: för odlandet och uppöfvandet af dessa anlag. Och för det tredje torde ock med lika mycket fog kunna frågas, om Ernst Ludvig tror, att de