NÅGRA ORD OM QVINNAN. MED ANLEDNING AF VISSA GRANSKNINGAR AFROMANEN HERTHA. . Men. hvarföre. fullända den af bittra erfarenheter,-svikna förhoppningar, ohörda suckar och-osedda tårar dystra taflan? Ack! qvinnan vaknar äock orfftder, — den verld hön ser framför sig, är ej den hon drömde i pensionen och i ballifvets hvirfveldansar; lifvet står framför henne i andra gestalter — och hennes ungdom ligger bakom shenne, så arm på, sann kunskap om verkligheten, så alldeles utblottad på skatter för själen! JAst icke: allavega dylika känslor sf högre behofy få vi döckstanse som ett slags lycka för menniskörna. Mången man fördjupar sig i det praktiska lifvet; (hvilket ofta blott vill säga: det mekaniska, tanklösa efterapandet af ammäalmadiga handgrepp), och betraktar fm fögasbättrejän somrett beqvämt mat: och sofställe, sanit bustrun såsom första köksatt öck pålitligaste ammän. Och de göra sig visst inga illusioner om hemmets betydelse och. om. den husliga sällhetens: ljufhet..— Och, mången qvinna nöjer sig ock med kost och: Herberge hos sin kära mån, skaffar sig fullt uppatt göra ideras gemensanima bo, oh känner ej till ändra regioner, än. de som ligga inom husknutarne; eller ock ser hon från början för sig intet annat, än: ett arbetets; belåtenhetenseller försakelsens lif; ubderkastår sig med villig undergifvenhet sin lottocH vänjer sig vid den tanken: det bar så varit före mig, och jag får vällot att vara nöjd liksom tusende med mig. Och till ännu större lycka för samma mensklighet utjemnar ofta den goda och ädla qvinnans egen stora förmåga och finkänslighet mycket af dessa skärande kontraster, hvilka eljest skulle uppstå af de missförhållanden, som omständigheternar skapat.. Hon tar med gladt modemot sitt öde, bon fogar sig med den äkta kärlekens villighet efter alla svårigheter; hon vet att äfven ur de fulaste och giftigaste örter, som uppskjuta mellan stenarne på hennes besvärliga väg, uppsamla så mycken housing, att hon kan förljufva sitt, makens och barnens -lif. Men om mannen i sin hustru söker en like, om qvinnan vill stå i full jembredd med sin () Se Aftonbladet n:o 292 och Suppl, till n;o 294.