Aftonbladet – 16 december 1856, sida 5

Man säger väl, att dessa exempel tillhöra fordna. tider. Men den nyare .visar samma höghet bos qQvinnan; samma kräft, samma framträdande när mannen öfvergifyit allt — som i forntiden. När det ej fans någon räddning mer för Frankrike, steg Jeanne dArc fram och räddade det. Hon var så ren, så hög, aå öfver allt mannens begrepp, att man trodde henne vara af djefvulen. — När i franska revolutionen alla fmän hukade sig ned för den första minotauius, som hvarje dag fordrade, menniskoffer, Marat, var det en qvinna, Charlotte Corday — också en jur fru, som. ensam bland-15 millioner män, hade mod att befria Franknkö derifrån, Och när derefter alla män sökte gömma sig för revolutionens andra vilddjur, Robespierre, var det åter en qvinna, madame Tallien, som förde sin tvekande mans arm emot detta odjurs bröst. Om sådana -bragder-af männen hafva vi endast uppdiktade sagor från dunkla tiders dimma; af qvinnorna fräda de fram som verkligheter i sjelfva vår egen förderfvade tid. (Förf.talar härefter, om madame Roland, mad, Stael, Kristina Gyllenstjerna och Katarina Rabe.) Samma förhållande visar sig i det husliga lifvet. Qvinnan är der mannens, hushållets försyn. Om man gifver akt derp5, så skall man finna i otaliga hus, huru hon sitter, fördold och-med osynliga trådar i sin hand, vakande. vid mannens oordentligheter, rättar, räddar, sparar, läker öfverallt, der mannen sönderrifver, förskingrar, slösar och förstör, Detta eger rum äfven: hos det lägre folket. Huru ofta ser man icke hustrun: följa sin från marknaden återvändande försupne man, utan förtviflan, utan förebråelser, utan hotelser, stödja honom, omgifvande honom med de ömmaste omsorger, och med hundrade svårigheter slutligen bringa honom hem ? Qvinnorna, åt hvilka man öfverlemnat endast hushållet att styra, hafva 1 denna styrelse: ett system och en ordning, som i männernas förrättningar sällan visar sig. Af de få Qvinnor, som man lemnat de högsta och vigtigaste förrättningar på jorden, styrandet af stater, hafva flera drottningar, jen förelsevis mot männen, utmärkt sig än konungar. .. Huru kan man då efter sådana vittnesbörd,