Aftonbladet – 16 december 1856, sida 5

till det åsyftade resultatet, bör ju för Ernst Ludvig vara likgiltigt, då han, som yppat sig vara en verklig skolkarl, icke kan vara i okunnigbet om; att i fråga om undervisning metoden ingalunda är det enda saliggörande, utan att bildning kan inhämtas lika väl i den nya som i den gamla skolann, z Två saker i Herihas förslag vinna likvisst icke den omilde granskarens bifall: att läsandet skall omfatta vetenskaperna (hvarmed Ernst Ludvig förklarar skola menas: hebreiska, fysik, latin, grekiska, filosofi, matematik), och att detta skall ske grundligt. Det behöfves icke att uppdraga något slags teckning af de undervismingsanstalter , som flickor nu för tiden vanligen begagna och der de i allmänhet förvärfva de insigter Ernst Ludvig anser för qvinnan fullt tillräckliga. Ehuru bland dem naturligtvis finnas högst aktningsvärda undantag och ehuru i senare tider i synnerhet; genom införandet af lämpligare undervirningsmetoder, läroböcker samt förr alldeles försummade läroämnen, en väsentlig förbättring åstadkommits i många af dessa läroanstalter, så torde det dock vara en sanning, att just de i hög grad befordrat tron på en allsidigare qvinnouppfostrans umbärlighet och de flesta qvinnors oförmåga att inhämta något annat. Med hvilken ytlighet ha icke der, ofta af föga skickliga föreståndare, de ytligaste af alla kunskapsgrenar blifvit inpluggade i död lexform; buru ringa uppmärksamhet har ej egnats åt utbildningen af den unga qvinnans förstånd, tankeförmåga och hjerta? Och hvarföre? — Emedan man tilldelat qvinnan en så oändligt lumpen rol i lifvet! Med fyllda 16—17 år skall ju den unga damen (ty v tala nu om dem; som åtminstone så länge få undervisning), sedan hon i templet hoppat öfver tröskeln mellän barndomens stränga tvång och Ungdomens yra frihet, föras ut i världen ; studierna äro då slutade, med undantag af lektioner för mästare; hon måste anses hafva med den förlängda klädningen iklädt sig aue språk på att vara fullbildad — och det faites nu blott salongens polityr, konversationens färdighet, hållningens sökerhet — och — em man! (Slutet följer.)