Aftonbladet – 16 december 1856, sida 3

TOLJATGE UPPSGTS Förslaget till vestra och norra stambanornas förening med en gemensam bangård i hufvudstaden nära kKöda Bodarne höres i allmänhet vara välkommet sä väl för landet, som för hufvudstaden; men då mö ligheten af banans utläggning öfver Riddarfjerden från de södra till de norra delarne af staden bewvifias så väl af en del blaud representanterne vid riksmötet, som några bland Stockbolms invånare, aj hvilka förstnämde 2:ne förklarat projektet overkställbart, så torde följande upplysningar i ämnet bör: meddelas. Man befarar, au en bank icke kan utfyllas i och öfver Riddarfjerden. Som svar på et sådant tvifvel, torde jag endast behofva hänvisa till den stadsdel, som ligger utanför Munkbrogatav. Hvad är hela denna lokal annat än utfyllningar ett 40 till 50 fots djupt vatten, och huru går man der äonu dagligen till väga? Jo, genom utfyllving af sand, kalkgrus och dylika ämnen, fortfar man att bilda fast land, hvarpå sedan farbara gator stensättas, och efter några tiotal af år byggas hus eller uppstsplas ofantliga lager af tunga varor, der man med fartyg förut befarit 50 fots djupt vatten. Med penningar och erfarenbet af lokalens beskaffenhet kan den ifrågavarande bankens krön också lyftas öfver Riddarfjerdens ya samt bära ångvagnarpe med deras dyrbara släp af menniskor och varor. De efter mitt förslag verkställda kajbygnaderna på det stora vattendjupet vid vestra ändan af Koruhamn med stöd. af grusfyllning på yttre sidan, visa ju, fastän i något mindre skala, att man kan bilda fas: land i Riddarfjerden, och bar det så väl här son ävgs Skeppsbron lyckaw att mot ett djupt vatter gifva siöd till en gata eller kaj åt en sida, hvad hindrar att några hundrade alvar längre ut skapa en bank, med stöd åt båda sidor? Jag är regering öch nation moraliskt sösvarig för min plan, och före slår ingenting som icke låter utföra sig. Man här, som också är gavska naturligt, fruktat för en besvärande spärrning af passagen till Riddarholmen och Kungsholmen. Banan kommer visserligen på båda dessa ställen att ligga i samma höjd med gatan,. men breda och beqväma trottoirer för gående personer äro beräknade att anläggas under jernvägslinien, och då båda dessa passager ligga i oärheten af bangården, der tränerna efter föreskrift kunna framgå buru långsamt som helst, så år ingen den ringaste fara förevad medbanans korsning af vägplanet; endast 5 minuter då och då uppstår hinder för åkdon vid tränernas passerande. För den vigtigare trafiken till Kungsholmen kan väg beredas under banan, icke allenast för gående utan äfven för mindre åkdon, hvarigenom hindren på detta ställe. blifva för rörelsen af rioga eller ingen betydenhet.. I andra länder ser msn jernbanor korsa vägar och gator med den lifligaste trafik, och det utan sådana trottoirer under banan som här: blifvit föreslagna. Det stora utrymme, som erfordras för en bangård i Stockholm, kan icke, som af en insändare i Af onbladet blifvit föreslaget, beredas vid jernvågen, ty stationshus, särskilta plattformer för afgående och ankommande bantåg, vagnskjul, lokomotivstallar, verkstäder, coaksugnar, materialbodar samt nödig plats för passagerare att med ewt större antal åkdon komma till och från bangården: utrymme för magasiner, särskilta för mottaguivg och afsändning af varor, der: kördon af alla slag dessutom måste kunna hämta och aflemna gods, samt siutgen den plais, som behöfves för emottagande af alla sorter kreatur, erfordra gemensamt en ganska rymlig lokal. I Götevorg utlades, och lemvade staden icke mindre än 6 tunnlsnd till bangärd och vid första utstakningen af alla erforderliga byg nader måste jag genast begära ett ytterligare utmål och för en framtda u:vidgning tillstånd att öster ut mot den så kallade Hisingsvassen få taga, hvad som efter hand kan erfordras. Jag råder derföre, att, vid valsf bangård i Stockholm, icke xlömma, hvad både den första anläggningen och framtiden i ena och andra afseendet fordra. Jag anser platsen vid Röda bodarne vara den enda tjenliga, es emedan den der kan blifya tillräckligt rymlig, så väl för första anläggn ngen, som för en framtids utvidgniog genom expropriation af ännu obebygde comter Dorr ut, dels e.. edan man endast från dennz plats -kan fortsätta banan i rak och ändamålsenlig rikining öfver Norrs:röm mot söder, först till Riddarholmen och staden och vidare öfver Riddarfjerden mot rikets södra orter. Det har icke varit mig tillständigt att förelägga regeringen en plan tll bangård i Svockholm, hvilken endast tarfligen kunna uppfylla stundens kraf och mot hvilken skäliga an märkningar om få år kunna: göras. Kostnaden och mödan glömmas, men aldrig en felaktig anläggning, ien qvarstår i all framtid som ett minne af bristande omtanka och förutseende. Om man nu ickt vill tzga steget ut och genast fullborda hela arbetet, sådant det blifvit föreslaget, så bör åtminstone framtiden icke bindas; en baävgård bör derföre läggas vic Röda bodarne, der verksvåder och alla vigtigare an åggningar kunna utföras; nöjer man :ig sedap, son mängen påyrkar, med en mindre provisionel bangård på söder bortåt Liljeholmen, och linienutsträcke derifrån rakt fram Ull Mälsren vid Heleneborg, hvar från en ångbåt skulle kunna föra passagerare och varor till bavgården vid Röda bodarne på samms sätt, som bhifsit föreslaget från den projekterade ban gården vid jernvågen till Nybrobamnen och. en ändpunkt för norra bavan derstädes, så arbetar mar sig snart derifrån längs Skinnarviksbergen, vidar: Sfver Riddarefjerden fram till det enda tjenliga och centrala läget vid R:da bodarne. Man lär sig under tiden svart inse, om skepparnes besvär vid passerandet af broöppningarne å den föreslagna banker ötver fjerden eller hela landets och stadens alla årsvider lika mödosamma som kostbara transport ai passagerare och gods till stadens alla delar och dt skilda. bangårdarne, blir det öfvervägande. Den läng: vintern, då trafik.n å jernbanan kanske blir lifligast, då det är mest avgeläget att passagerare och varo: komma till midten af staden och rörelsen, då inger sjötrafik hindrar på banan öfver Riddarfjerden och dä slutligen inga ångbåtar kunna förena södra och sorra bangårdarne, skall försummelsen, att icke hafvö sammavbundit de norra och södra orterna direkte genom hufvudstaden vid en gemensam bangård, savnolikt komma att blifva mest kännbar. I en fråga som denna kan det icke vara annat än välkommet, att hvar och en framlägger siva firslager och att saken ses från alla sidor. Jag har ingen förkärlek till mitt forslag, helst detsamma äfven medför olägenheter, dem jag allt för väl inser, men hvilka i alla afs. enden to de böra anses underordnade den att hafva 2:ne, en qvart mil från hvarandra skilda, bavgårdar med ett stort land och en stor rörelse både söder och norr ut. Tiden tillåter mig icke att ingå i besvarande af alla de armärknivgar, som kunna. göras !emot min plan; men hvarje sådan, den må lemnas mig direkte eller genom pressen, är välkommen. Jag skulle också förråda mitt fosterlands intressen, om jag sökte genomföra en plan, som icke med dessa stode i full öfverensstämmelse, men till dessa räknar jag att icke i hufvudstaden lappa ihop en plan till bsna och bangård, som i en nära framtid måste förkastas. Stcckholm får en gång 200,000 invänare och en derefter proportionerad rörelse, och jag anser visserligen, att man :cke med allt för dyrbara och storartade anläggningar bör gå framtiden i förväg, men, då man bygger för det närvarandes behof, dock tillse huru bygnaden utan olägenhet skall kunna utvidgas. Stockholm den 16 Decewber: 1856. vr : N. Ericson: Ytterligare om billiga ångbanor. Jsändärens Örra uppsats om billiga ångbanor., införa i n:r 244 af Afhocbladet, har blifvit bemött med RR ft oe RR En TOT