ItORar DESALLES MnNtCA personer ar I uKCO annan lara som helst, utom den kat-Iska, hvars proselytmakeri är fruktansvärdt. Tal. erinrade härvid om den be klagliga händelse, som en gång inträffat på serafimer.asarettet. Då förslaget derjemte är otydligt och man måste afse landets, ej utländske äfventyrares nytta, så vidhöll han sin ås.gt. Frib. Schulzenheim trodde ej att den, som ligger på dödsbädden, skulle inlåta sig i några undersökningar af troslärornas olika satser, utan endast söka den rädäning, som vetenskapen kan gifva — kunde ej förstå den uttalade fruktan för katolicismen: Det ser ut, som om vi så degenererat sedan Luthers tid, och som om vi stode på så svaga fötter, att vi ej skulle kunna med bevis om vår läras renhet och sanaiög tillbakavisa mörkrets anfall. Tal. önsksde ordning, men ej prohbibitism; och anförde exempel på utläondske läkare, som kommit hit under kolerat:derna. samt förvärfvat sig mycken både aktning och tacksamhet. Al framgång beror af frihet i förening med ordning; erinrande tal. om Macaulays yttrande, att England då först uppsteg till storhet, då det lyckats fiona den juvelen, frihet jemte ordning. Utan den ringaste fruktan afgaf tal. sin röst för bifall. Grefve Frölich, som varit riksdagsman sedan 1815, kunde ej med öppnade ögon gå in på att antaga en felaktig redaktion. Ansåg att man häri borde ge vika för sin känsla, samt omtalade sig hafva af upplyste engelsmän hört, att Eaglafid aldrig hade gått in på att göra en modifikation i sin religionslagstiftniog, om det ej förut egt ätta millioner katoliker. Yrkade afslag. Frih. Th. Cederström yrkade bifall. Grefve Lagerbjelke deremot afslag. Frih. Sprengtporten biföll, emedan redaktionens bristfällighet ej vore sådan, att afslag för den skull med skäl börde följa. Ingen fara har uppkommit, af att vid universiteteroa funnits professorer i moderna språk, som varit katoliker: Frih. H. C. Raab yrkade bifall, emedan ett afslag skulle kunna se ut som en demonstration i.enannan fråga. Förslaget förkastades utan votering. N:r 3 bifölls, sedan Hr RB. T. Cederschiöld bemstält, buruvida chefen för Stockholms stads mlitirkår äfven räknades bland förtroende-embetsmän, eftersom han är chef för en särskilt för sig bestående militärkär, och trodde, i fall så vore, ätt denne vore föga belåten med en sådan upphöjelse. Grefve Lagerbjelke hade yrkat en större utsträckning af detta förslag, men förklarade sig dock nöjd med att man en gång kunde komma ifrån den oefterräitlighet, att paragrafen upptoge embeten, som uu icke finnas, och uteslöte andra, som borde vara upptagna. N:is 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 biföllos utan diskussion. Då n:r 11 föredrogs förklarade friherre R. Cederström sig ogerna begära ordet, för att anbålla on: afslag, då han vid en föregående riksdag med sin röst bifallit samma förslag; men sedan dess had: konungen afslagit detsamma; och då man ej kunde påstå, att konungen illa begagnat sin rätt att u:nämna bondeståndets sekroterare, u:an tvärtom, si vore man sf graniagenbet nödgad att pu afslå. Grefve Frölich. Det vore icke den ringaste kon seqvens i awvt nu afslå, hvad man en gång föru xillat. Talsren medgaf act man undantagsvis kan finna sig nödsakad att med skäl begå ea sådan iokonseqvens; men frågade om något sådant skal här funnes. Friberre Cederström hade yrkat afslag a: konsideration; och medgaf talaren, att man äfven på sådan grund kunde någon gång fatta sitt beslut; men då i en låvgt vigtigare fråga H. M. konunge: bade frångått sin förut ådagalagda åsigt, så kunde lika. möjligt vara att så äfven blefve förhållandet i: denna; och då ioga ur sakens natur flytande ska anförts emot, så röstade han för bifall. Friherre Stael von Holstein yrkade likaledes bifall, då intet skäl anförts emot förslaget. Friherre Paytull, Då det är svårt för konungen att till sekreterare finna en lämplig person, så blefv: det vida svårsre för ståndet sjelft, Yrkade afslag. Hr 4. Ribbing. Då en talare förklarat sig hafvs ändrat öfvertygelse, så vore. det ej underligt, or ban förklarade sig hafva vidblifvit sin, och uppläst ur 1850 års riksdsgsprotokoll ett yttrande af hr v. Hartmansdorff, hvari ban afstyrker detta förslag Det beböfves fortfor derefter talaren, att bondeståndet har en lagfär-n man inom sig. De öfriga stån den välja visserligen sina sekreterare, men deras ordförande äro mera vana att bebandla frågor och föra ordet. Konvuogåmakten bör ej afstå från rättigheter, hvilka den eger, och hvilka äro tillbörliga De armår, som 1809 års konstitution lemnade åi der verkställande makten, böra ej förkortas. Det är bättre att konungen behåller, hvad han har, än ati hans makt öfverflyttas på andra, såsom påstås bafv: skett genom den nya landshöfdingeinstruktionen och skolstadgan; åtminstone bade justitieombudsmanner anmärkt sådant beträffande den förra. Hr D. G. Bildt ville ej ivgå i någon vidlyftig undersökning af frågan, utan endast hålla sig till des: praktiska sida. Bondeståndet hade vid hvarje riks dag förnyat denna begäran. . Då ådeln 1850 gifvi: sitt bifall, bade den således afgifvit sitt votum. Ko nuogen vägrade sin sanktion förliden riksdag, men frågan har blifvit väckt åoyo och funnit understöd inom bondeståndet. Man må tänka om granlageo beten hvad man vill, så borde man dock för konseqvensens skull bifalla, särdeles som det ej kan påstås, att bondeståndet gått tillbaka, utan i ställe: framåt. Hr Dalman uppläste yttranden från en föregående riksdag af friherre C. O. Palmstjerna och nuvarande lavdtmarskalken för bifall ill detta förslag, samt anförde att under de 10 senaste riksdagarne blott en af landtmsrskalkarne varit lagfaren; trodde ej heller att riddarhusets nuvarande sekreterare aflagt juridisk examen, hvadan han förmenade det ej vara nödvändigt att sekreterarne skola vara lagfarne. Hr Tornerhjelm hade ej rubbats i sin öfvertygelse att bondesiåudet borde få välja sin sekreterare. Så länge deita stånd ejfår, såsom de andra, välja, så anser det sig tillbakasatt. Då det har samma intressen som adeln, så borde cet finna der ett understöd, som det likväl ej alltid erhållit: s Hr R. T. Cederschiöld yrkade bifall på de af hr Bildt anförde skäl. Frih: Stjernstedt yrkade afslag, emedan detvore en fösdel för bondeståndet att konungen utvalde dess kreterare. Det hade en gång fått framföra sin önskan, men derå erhållit afslag, och då vore icke nu skäl att bifalla. Hr P. R. Tersmeden g:f, då parlamentarisk rättvisa fordrar jemlikhet ståndea emellan samt parlamentarisk txkt och grannlagenhet, att man går et medstånds öasknivgar till mötes i en sådan fråga som denna, och på de af hr Bildt anförde skäl, sin röst för bifall. Frih: RB. Cederström. Af tvenne testamenten gäller det senare. 1854 hade adeln ef:e: en kort debat förklarat för-laget hvarken nödigt eller nywigt, efter voteriog med 29 röster mot 4: Kouseqvensen fordrade derföre nu i sjelfva verket afslag. Grefve Gösta Posse biföll på de af hrr Bildt och Tornerbjelm apförde skäl. Hr: L. J. Bjerta rös:ade för bifall med anledning af den stigande bildning bondeståndet under senare 20 åren ådagalsgt. Här ör ej fråga om konungens person, uton om den konstitutiöneile konungen, hvars system kan förändras. . Er erföljande tTådgifvare konoa tillstyrka annat än föregående, och deriföre är en annan utgång pu möjlig. Förenade sig med hrr Bild: och Tor: erbjelm. Hr Stiernsvärd. Konungen hade förliden riksdag vägrat sitt bifall till qvinnans myndighetsblifvande vid 30 år, men pu förklarat att hon borde blifva myndig vid 25. Då bondeståndet nu i 47 år variti denbpa såk omyndigt, vore ej förtidigt att dess myndighet äfven arkändas J gt y (KR Pg eo DO -! UR TT AR RN PR NA RN sa I FR