Borgareståndet. Debatten om ändring i stadgandena angående städernas representationsrätt. Vid föredragning af 8:de punkten bland de hvilande grundlagsändringsförslagen, åsyftande ändring af ll:te och 14:de SS riksdagsordningen, angående städernas representationsrätt, öppnades öfverläggningen af ! Hr Rydin, som ansåg förslaget, oaktadt sina förtjenster, likväl vara behäftadt med brister, som gjorde det oantagligt. -Förtjensterna -låge uti medgifvandet af representationsrätt åt klasser inom städerna, som nu Vore orepresenterade; bristerna åter deruti, att det innebure rättighet äfven för statens embets--och tjenstemäna att i borgareståndet erhålla säte och stämma. Betraktade man de närvarande förhållandena, funne mar, att bland de näringsidkare, som nu ega representationsrätt i städerna, vore det högst få, som sträfvade efter representantkallet, enär det alltid vore förenadt med svårigheter och uppoffringar att lemna sitt hem oth sin rörelse. Komitenterna finge derföre oftast erbjuda representantkallet åt den de önskade till riksdagsman. Ginge det förevarande förslaget igenom, blefve förhållandet annorlunda. Man skulle då ej behöfva utbjuda riksdagmannauppdraget, ty statens embetsoch tjenstemän, som ej ha några angelägenheter att försumma och dertill finge bibehålla sin lön under riksdagen, skulle sjelfve eftersträfva att bli valde, och, enligt talarens öfvertygelse. äfven i de flesta fall blifva det. Detta vore dock högst vådligt, då vi redan egde två embetsmannastånd, vådligt icke blott för beskattningsrättens ut5fvande, enär embetsmännen skulle på samma gång både gifva och taga, utan för folkets frioch rätvigheter öfver hufvud. Borgareståndet skulle i besluten ständigt draga ense med adeln och presteståndet, staten nedsjunka till en stel embetsmannaform, och embetsoch tjenstemän ej längre bli statens tje ; te det i allnare, utan dess herrar. Dessutom skul fom mänhet blifva de medelhöga embetsmånnet. Ge nkomme i representationen, . dessa, i med 8 klaga öfver för låga löner, och hos hvilka, med anklaga öfve Bg , ö ådi kande missnöje, råder ledning af det bland dem herrs! 6 konung och ständer. Med en största fieatlighet mot 4 de olika verldsdelarne, sökte exempel, hemtade frn a vådan af en obegränsad tålaren darpt de fvarmed det förevarande förfrihet, sådan somdeny h han slöt slaget hotade vårt lands och han slöt med den förklaving, att Sverge, a ade och antoges, skulle ohjelpligt sjunka i hå de och i Europas akting, såsom det der frånsagt sig de frioch rättigbeter det en gång egt: Erbjudande han sig, att i konstitutionsutskottet, der han voreledamot,inlemna ett nytt förslag, lika med det förevarande, blott med den skilnad, att embetsoch tjenstemän deri-uteslötos, E d