Aftonbladet – 13 december 1856, sida 2

är — af ännu mera individuella bevekelsegrunder. LON Huru mycket konsten lider, huru: litet allmänheten vinner härpå, derom ega vi sedan länge en rik erfarenhet. en senast har denna uppfriskats och förökats af en viss Ernst Ludvig, som i Svenska Tidningen öfvertagit det icke lätta kallet att vara domare i konst och litteratur. Vi lemna här alldeles åsido, huruvida Ernst Ludvig i sina teaterrecensioner och konstkritiker bar något gemensamt med de yrkesbröder, om hvilkas beskaffenhet Vi nyss yttrade oss; allmänheten dömer derorn, of ock sent. Men vi skola. bjuda till att följa Ernst Ludvig på ett fält, der han väl rörer sig med mer ledighet och framför alit sjelfförtroende, men der han ej heller ådagalagt hvarken ädelhet i uppfattningen eller rättvisa i omdömet. Hanghar nemligen på den allra senaste tiden uti nämde tidning uppträdt med en i flera numror fortgående granskning af Fr. Bremers nyaste arbete, Herthan. Han har der börjat med att skärskåda tendensen, det sociala innehållet, och först senare yttrat sig angående romanens estetiska karakter,. Ernst Ludvig har dermed Öppnat en diskussion om åsigter, om teorier — och fastän denna af honom förts så oädelt, så verkligen omanligt, att denisin form eger det bästa kriterium på sitt innehåll, så gäller den dock. en fråga af så omätlig betydelse, icke allenast för vårt land, och det särdeles under nuvarande tidsförhållanden, utan vida derutöfver ändå, att ingen, som känner sitt hjerta klappa för det sanna och sköna, bör tveka att upptaga stridshandsken, äfven om han på förhand ej kan glädja sig med det hoppet att synnerligen uträtta mot det stridssätt Ernst Ludvig med så mycken förkärlek och vana använder. Men det är af vigt att redan nu anmärka, att denna diskussion för oss blott må gälla sak. Vi vilja här alldeles icke bedöma Herthax såsom konsiprodukt, mot hvilken möjligen konstförståndiga kunna hafva åtskilligt att med skäl anmärka; icke ens upptaga till undersökning, om den emancipation, som af Ernst